Om hen och hin

Frågan om hen är en som wi beträder med viss försiktighet. Det kan hända att någon mitt i läsandet tänker: –Vafan skriver hen? Är det en röst för patriarkatets tyranni som visar sitt fula tryne här i bloggen? Ånej, sansa dig. Här utvecklar vi språket idag. Alla är glada.

Jag har alltså tänkt på detta nya pronomen, hen, som används som alternativ till han och hon i situationer då könet på vederbörande (dvs hen) är okänt eller anses irrelevant. Det är ju ett praktiskt uttryck, men folket har inte tagit hen till sig riktigt. Folket tycker att det låter löjligt. De blir arga av hen. Ja, inte hela folket då, fast en del. Här kan man till exempel läsa hur arga folk har blivit.

Jag lärde mig idag att hen föreslogs redan år 1966 i Upsala Nya Tidning av en Rolf Dunås, och språkvetaren Hans Karlgren drog en lans för begreppet i SvD år 1994. Sedan blev det livat när det kom en hel bok full av hen. Jesper Lundqvist gav i januari i år ifrån sig barnboken Kivi och Monsterhund där alla hon och han var utbytta. Det var många som blev arga av det. Fast en del blev glada.

En del känner sig hotade av en, som de uppfattar, signal (måhända outtalad) om att det inte är okej längre att att köpa en rödrutig klänning och hårspännen till dottern Estelle, eller kanske en brandbil till lille barnbarnet Adolf. Hen kan uppfattas som ett sådant pekfinger. Det kan jag inte göra något åt, ser ni. Däremot handlar ibland invändningen om att hen låter fult, likt ecklesiastikminister, guttaperka eller batiktryck, och att det för tankarna till engelskans ”höna” eller till bryne. Ordet är mesigt, och det är ett problem. Det kan jag lösa åt oss, ity jag har tänkt.

Men se där står ju han, hen och hin.

När jag rensade rabatter idag så funderade jag nämligen lite på ord, sådär som man gör ibland, och kom då att tänka på hin håle, som en synonym till Satan, ni vet hen den arge i Bibeln. Hin håle är ett s k noaord, dvs ett tabubelagt ord som man kan inbilla sig ger otur om man säger det, men samtidigt låter det onekligen lite tufft, som Judas Priest ungefär, fast utan lädret. Hin är tydligen ursprungligen ett pronomen med betydelsen ”den där” fast förekommer nu endast ihop med håle, som i sin tur är ett gammalt ord för ”hårde”. Fast saken är den att hin varken är en han eller hon, precis som hen. Skillnaden är att hen för tankarna till höns medan hin är dess ateistiska syskonord.

Sedär, nu har ni ett alternativ till hen, alla ni som vill vara genusrimliga utan att för den skull känna er jönsiga. Seså, upp med hakan nu. Kemimannen tänkte ut det, det gjorde hin verkligen. Men nu orkar jag inte språkvårda er mer. Jag har annat för mig.

Bland saker och ting som betyder något kan jag å andra sidan berätta att Levon Helm, trummis och sångare i The Band, dog i veckan. 71 år blev han. Trist. Han hann i alla fall med att göra en del bra musik. Som den här låten, som ni gott kan lyssna lite på:

Hejdå.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i genus, språk och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Om hen och hin

  1. porthos62 skriver:

    Blir ledsen i ögat när jag läser att Levon Helm har avlidit. Nu är ju det en väg vi alla ska gå, men varför valde inte Levon en annan väg? Det kan man fundera på samtidigt som man sörjer. Att hen är avliden måste jag iaf acceptera.

    • Håkan skriver:

      Han har haft strupcancer vet jag, och brottats med det i flera år, men uppträdde tydligen så sent som för några veckor sedan. Han var ett gott exempel på någon som är mer hin än hen, för övrigt.

  2. Cats skriver:

    jag skrev också ett blogginlägg om det så kallade könsneutrala ordet hen för några dagar sedan
    Jag kan tänka mig som mormor väntande ett barnbarn och den stolta fadern ringer för att berätta att det blev en hen. Vad ska jag då tro en tvåkönad baby. Hen betyder höna. Virrig höna och stolt tupp tänker jag på som vanliga uttryck.
    Cats

  3. ulfaapettersson skriver:

    Hej. Det är väl inte Datan som är ”den arge” i Bibeln? Det är ju snarare Gud som får ut i raseriutbrott och förbrytelser. Satan är mer lurig och intrigerande om jag minns rätt. / Ulf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s