Happy Wayne-påsk

Wayne, glad men lite oredig.

Lite lust kom plötsligt över mig att prata en massa om min elektroniske vän Wayne. Han är som en sorts E-Mållgan, en sådan vän som man egentligen inte vet om han finns i verkligheten. Han märks ju nästan bara i daotan och är en ytterst hemlig person. Han är i och för sig inte hemligare än att jag träffat honom i nakna livet (om det nu var han) och jag vill inte undanhålla er den grannlåten utan bjuder på en mugshot. Det är nämligen hög tid att han slutar leva som en ensam ö och i stället blir lite mera publik som folk är mest. I sin blogg har Wayne berättat grundligt om påsken, vilket är skönt eftersom jag därmed slipper beröra det vidare här. Påsk är ju som alla vet ganska tråkigt.

En del tror att vi kemister inte har någon känsla för de mjuka värdena, att vi inte uppskattar vare sig kuddrum eller batiktryck och dylikt soft här i världen. Inget kunde vara mer felaktigt. Jag blir såväl ledsen som bestört när jag tänker på det. Själv är jag intresserad både av konst och att stötta medmännsikor, åtminstone så länge det är gratis och inte bjuder på alltför vidlyftiga känslosvängningar. Just gratisaspekten var något som jag uppskattade särskilt när jag öppnade min brevlåda igår. Däri låg en massa olika brevsaker samt ett brunt vadderat kuvert från Wayne. Så här såg det ut ju:

Det här konstverket har genomtänkta attribut: påskharen, själva anledningen till att vi firar påsk, uppspikad på en träkonstruktion som den var en gång i tiden. Kycklingen är precis som i naturen tillsammans med haren, inte så mycket för att den bryr sig om sin långörade kollega, men för att det ser illa ut om haren verkar ensam. Det är lite samma som att Bildt får sitta med i regeringen fast det blir lite tokigt ibland. Vidare firar vi med kycklingen att en del flyttfåglar är på väg hit nu. Därutöver har Wayne målat en kulört rugbyboll för att markera att nu är det påsk, vilket innebär att ungdomarna nu får ledigt och kan ägna sig åt fritidsaktiviteter. Det naiva anslaget för tankarna till Rousseau, i alla fall mycket lite, och speglar personligheten bakom konsten. Kanske har han en framtid som målarpojke? Det vore bra i så fall, för även om Wayne är godhjärtad och tycker om musik så kan han inte räkna mer än hjälpligt och kan därför inte jobba på bank eller i kassa. Att han målar är fint tycker vi eftersom det är utvecklande med en hobby, och buset hålls samtidigt borta från gatorna.

I brevet var det musik i form av Primal Screams Screamadelica, som ju faktiskt precis alla gillar, och en skiva av First Floor Power som heter There is Hope. Konstigt, eftersom det ju är precis vad Emmy the Great sjunger att det inte finns i Easter Parade. Bägge kan ju inte gärna ha rätt.

Själv har jag inte köpt någon present till någon. Folk ska bara ha och ha. Därför har jag gått plus. Men om ni klickar på de där skivlänkarna och tittar på konsten så får ni veta på ett ungefär hur det känns att vara en kemiman som firar Happy Wayne-påsk.

Vi säger väl så.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i apropå ingenting, musik. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Happy Wayne-påsk

  1. Wayne Nilsson skriver:

    Du har helt rätt i att jag hålls borta från buset. Istället för att sparka på gamla tanter och stjäla handväskor sitter jag hemma och skapar och ger av min själ. Sälj det där verket på Sotheby’s om några år så behöver du inte mer.

    • Håkan skriver:

      Jag tror att tuschet i din vinröda penna börjar torka ut eller ta slut. Ägget är lite hafsigt fyllt nertill. Du kanske borde kolla upp det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s