Det pratas ju aldrig om poltergeist nu för tiden, fast jo nu.

När jag var 14-15 år så tyckte jag att det var väldigt spännande med oförklarade fenomen. Jag minns att jag hade en bok med titeln Naturligt, Övernaturligt av någon som hette Poul Fersling och jag tyckte att den var fantastiskt spännande. Där var bilder på en farbror som leviterade, en stigmatiserad tant och en madonna som grät blod. Dessutom fanns där otaliga ufo-foton. Inte visste jag vad som var sant eller bluff. Allt kunde ju inte vara bluff, liksom? Några människor hade försvunnit i tomma intet stod det. De hade upplöstes i atomer, molekylär desintegration kallades det. Det kunde jag uttala, så det gick jag runt och sa till folk. -Passa dig för molekylär desintegration, bla bla olika dimensioner, svarta hål. Det står i en bok jag har.

Jag köpte den där boken till min pappa i julklapp i samma veva också, fast jag märkte att han inte blev särskilt glad. Han kastade sig normalt sett över böcker han fick, men den här rörde han knappt. Det var lite konstigt tyckte jag då, att han inte var mer nyfiken på det där, mer open-minded liksom. I efterhand begrep jag att han via ett snabbt ögonkast fattade misstanken att hans son köpt honom lite humbug men att han inte ville göra mig besviken eller skriva mig på näsan, så han sa inget, utan tänkte väl att jag själv skulle begripa en dag. Det gjorde jag sedan.

Det var en lång introduktion för att landa i ämnet för det här inlägget. Poltergeist. För poltergeist beskrevs i Naturligt, övernaturligt och ungefär samtidigt som jag satt med näsan i den så kom en Spielberg-producerad film med just det namnet, 1982. Uttrycket kommer från tyskans poltern (att göra oväsen) och geist (spöke, gast). Det är alltså fråga om stökiga spöken, spöken som gör oväsen.

O de e sjpöken här. Bort med er stökiga sjpöken.

I Poltergeistfilmen får en nyinflyttad amerikansk familj problem. Det är någon energi eller kraft i teven som via myrornas krig kommunicerar med familjens yngsta dotter. Om jag inte minns fel så sugs hon upp av teven också och hamnar typ i någon annan dimension. Dessutom flyttar saker och ting på sig därhemma. Då skickar familjen dit ett litet medium, Tangina Barrons, som säger att det spökar och att dessa spöken inte är tillfreds. Hon säger till spökena på skarpen att släppa dottern och då gör de det. Det visar sig att huset är byggt på en gammal kyrkogård och att det är därför spökena är störda. Familjen flyr hals över huvud och huset försvinner i tomma intet.

Heather O'Rourke. "Carol Anne" i Poltergeistfimerna.

Poltergeist II och III följde därefter, men dem har jag inte sett. Vid tiden för Poltergeist III hade den flicka som spelade den yngsta dottern Carol Anne, Heather O’Rourke, under tragiska former precis avlidit som följd av en septisk chock efter en operation. Detta satte rykten i svang om  att hela filmprojektet var förbannat. Naturligtvis, borde man kanske tillägga. Under de här åren pratades det en del om poltergeist i allmänhet. Man kunde få höra om saker och ting som flyttades runt oförklarligt i folks hus och sådär. Fast nu tycker jag aldrig att jag hör det. Spökena kanske är trendkänsliga?

Knackelibang. Systrarna Fox.

Så jag sökte lite och hittade ett bokkapitel av en amerikansk folklorist vid namn Joyce Bynum: ”Poltergeists – A Phenomenon Worthy of Serious Study”, i boken Folklore: Maps & Territories. Hon beskriver poltergeistutbrott som sällsynta och kortvariga, och att de ofta sker i närheten av någon specifik person. Där ser man. Ett av de mest omtalade fallen rör systrarna Fox, i Hydesville, New York runt 1850, som hade en knackande ande som kunde ge ett eller annat svar; ett för nej, två för nja och tre för ja. De hade sedan en framgångsrik karriär som spiritister. Lät folk betala för att få kontakt med döda släktingar och så vidare, men karriären hakade upp sig efter att en av systrarna visat hur fusket gick till. Bynum skriver att systrarna kanske ändå hade övernaturliga krafter från början men att de kanske tappade kraften med tiden. Det slår mig som en smula naivt.

Hon har soul.

Och det berättas om fler sådana här historier, om människor som det blir oväsen kring. Uppenbarligen rör det ofta människor som är ”young or disturbed”, inte sällan epileptiker, för de utstrålar så mycket energi ser ni säger spiritisterna, som sprutar åt alla håll, så gafflar och knivar börjar hoppa. Visserligen har ingen sådan energi kunnat uppmätas, och visserligen är det så att aktiviteten, så fort någon vill testa den, är puts väck. Men vem vet? menar Bynum, som är sådär mysigt open-minded, vilket hon kan tillåta sig i ett kapitel som hon skrivit i den bok för vilken hon själv är redaktör. Och det är foliehattvarning på det avsnittet: ”Quantum theory now challenges the classical concepts of solid objects and of strictly deterministic laws of nature, and reveals the oneness of the universe in which subatomic particles have no meaning as isolated entities.” För att citera the Dude i Big Lebowski: ”Well, that’s just like your opinion, man”. Poltergeistfenomen är antingen trick eller inbillade. Att något annat skulle förekomma har aldrig någonsin visats under kontrollerade former. Men det finns för all del fotodokumentation. Bildgooglar man poltergeist så dyker Carol-Anne vid teven upp, och så en massa tjejer som hoppar i sängar. Ett exempel ser ni till höger här ovan.

Hursomhelst, några genetiker har adopterat uttrycket och talar om ”Molecular Poltergeist”. Jag vet inte om jag riktigt förstår vad de far efter, men i korthet handlar det om följande: i cellerna har vi mitokondrier, där citronsyracykel och andningskedjan sker. De är viktiga organeller, faktiskt förutsättningen för att vi ska fungera som flercelliga organismer, för det är i mitokondrierna som vi använder syre, och därmed kan fånga huvuddelen av energin vi får ur våra näringsämnen. Mitokondrierna har sitt eget DNA, skilt från det vi har i cellkärnan. Men ibland kan det hända att bitar av mitokondriens DNA hoppar in i cellkärnans DNA och att vi då får effekter utgående från kärnan som egentligen hör hemma i mitokondrien. Man kan ju se det som att mitokondrien spökar i kärnan. Därför blir det lite klatschigt att tala om molelylär poltergeist.

Det är allt jag vet om poltergeist. Nu blir det musik. Sedan ska jag ut i solen.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i lurendrejeri, ockultism, pseudovetenskap, vetenskap och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det pratas ju aldrig om poltergeist nu för tiden, fast jo nu.

  1. LasseP skriver:

    Jag hade och slukade också Ferslings bok vid den tiden. Det var uppenbarligen något man talade tyst om ett par år senare.

  2. mariafoto skriver:

    Hmm verkar ha missat något.. Har varken sett filmerna eller läst boken.. Verkar ju rätt så intressant 🙂 Kanske måste köpa den där boken till mina barn så jag kan smygläsa lite….

    Ha en bra dag i solskenet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s