Kort om äcklig musik från 80-talet, och om sorgen över en förlorad plånbok

Nej, jag har ingen åsikt om huruvida Estelle är ett bra eller dåligt namn. Jag bryr mig inte om det, helt enkelt. Livet har trubbat av mig och jag har med tiden blivit tolerant och överslätande, men trots att mer än 25 år har gått så kvarstår mina olustkänslor för Modern Talking. Alltid något. Kanske minns ni detta skitband med de idiotiska låttexterna, med läppglansen och de fjantiga poserna. Inte?

Många är nog beredda att instämma i påståendet att Sabrina inte i första hand var ett musikaliskt underbarn, utan att det snarare var så att andra attribut gavs prioritet:

Det kanske var taskigt att lura hit er för att kolla på skitdåliga videoklipp och inte bjuda på någon som helst substans i övrigt. Det var ju inte ert fel att jag tappade bort plånboken. Men nu gjorde jag det, och jag blev faktiskt grinig över det, och då kan det bli så här eländigt. Förlåt mig, som det hette, det där teveprogrammet från samma era. Fast jag var ju ändå inte gränslöst taskig. Pudelrockarna slapp ni. Och en liten släng av psykträning kan ni må gott av så håll igen på gnället vetja. Dessutom kan ni lära er något; för er som har åldern inne finns en sensmoral: Minns den här smörjan nu och kom inte dragandes igen med någon jävla 80-talsmodetrend, med blonderade och tuperade kalufser och fluffiga michelingubbetäckjackor. Det var ingen vacker tid. Jag har själv gått igenom både hockeyfrilla och svallande axellångt hår, och de minnena är en stor klump av ångest att ha med sig i bagaget ska ni veta. Till dig som till äventyrs sitter där och gapar framför skärmen nu och har invändningar vill jag säga: Håll inne med dina åsikter. Du har fel.

Se själv. Dag Finn.

Seså. Boogaloo, dansa rock’n’rolla iväg med er nu. Gör lite nytta i hushållet eller för riket i stort. Jag lyssnar på Joao Gilberto så länge för att tvätta öronen. Överkamningen må vara honom förlåten:

Bara för att jag tycker så synd om er efter det här inlägget så ska ni få en Dylan-Spotifylista av mig för besväret. Varsågoda. Fortfarande vänner?

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i Mode & skönhet, musik, nostalgi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kort om äcklig musik från 80-talet, och om sorgen över en förlorad plånbok

  1. Niklas Cedergren skriver:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Slow_Train_Coming

    Några låtar från detta album på din Spotifylista? 🙂

  2. Lasse P skriver:

    Ska man lyssna på Desafinado, och det ska man ju, så kan man jazza till det lite med Coleman Hawkins: http://www.youtube.com/watch?v=UUtsdMC-poM
    eller skulle någon hävda, med Stan Getz, http://www.youtube.com/watch?v=gblFLC-FKbc

  3. LasseP skriver:

    Ett litet guldkorn kan jag väl bjuda på:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s