Att bland mycket annat inte vara riktigt funtad

Jag är en mycket upptagen man. I morse till exempel var jag upptagen med att titta på snö, några granar och en damm i en hel timme. Jag var på rätt ställe, men inte vid rätt tidpunkt. På den platsen hade det fem minuter innan jag kom varit en vitvingad trut. Det är den där förhatliga fjärde dimensionen som alltid ska ställa till det. Jag åkte sedan vidare och tittade på en plats där en pilgrimsfalk tidigare varit, men struntade i att åka efter jord- och hornuggla eftersom de inte var på den platsen jag skulle till vid den tidpunkten. Ja, ni fattar ju själva hur upptagen jag är. Trutjävel.

Hur det än var med den saken så kan inte ett blogginlägg bara vara ledset. Man måste få lära sig något också. Men den här veckan har jag bara lärt mig ett par nya saker, så det får väl bli någon av dem då. Här är en sådan sak:

Syns det att han är född i Karlshamn? Det gör det inte va?

När jag växte upp sa folk ibland så här till mig: Är du inte riktigt funtad? Jag visste aldrig vad jag skulle svara på den frågan eftersom jag inte visste vad funtad betyder. Det är uppenbart, av ovan angivna skäl, att jag inte har tid att rota i dylika frågeställningar, så jag tog hjälp av min vän Karin, som har på tok för mycket fritid. Hon fick forska på det. Det här kom hon fram till, ungefär:

Så här ligger det till förstår ni barn. Johan Ernst Rietz var en språkforskare och professor vid Lunds universitet mellan 1843-1851. Han gjorde en del andra saker i sitt liv också, men vi har inte tid att bekymra oss om det. Hur som helst skrev han Svenskt Dialektlexikon, i vilket han beskriver ordet ”funtad” som innebärande typ ”tillverkad” eller ”lagad”. Att funta kan till exempel innebära att snickra ihop något. Det verkar också som att det användes för något som passade väl in – ”den funtar sig väl”. När folk (vi kan kalla dem mina bröder) sa att jag inte var riktigt funtad så menade de kanske att jag inte var korrekt monterad. Därmed förstår jag äntligen att jag en gång blivit kränkt (ett begrepp som för övrigt tros ha sina rötter i den medeltida tyskans krenken, men det visste ni förstås redan, ity en rimlig kunskapsnivå förväntas av den genomsnittlige läsaren av denna blogg). Att funta sig ska också på sina håll ha betytt att man snyggar till sig, typ: -Gå och funta dig, du ser ju för jävlig ut. Sådär kan du inte gå runt på stan – inte med mig i alla fall!

Ursprunget till ”funtad” har härletts till ”fund” som i ”påfund”, men det är inte alla överens om. Att ”d” skulle bli ett ”t” anses smått otroligt, men om det går att förvandla fradga till fragma så why not detta? Likväl finns folk som tror att ”funta” är besläktat med funten i dopfunt. De som tror så är kanske inte riktigt funtade, eller är det just vad de är. Det är sånt man inte vet. Det är förstås möjligt att hävda att Karin misslyckades med att ro denna sista detalj i land, men det behöver för den skull inte betyda att hon är en alltigenom dålig människa.

När vi ändå är i gång med kunskapsinhämtningen så kan det vara värt att nämna att jag också i veckan lärde mig att Rockfolkets ”Hey baberiba” egentligen är en låt av Lionel Hampton från 1946 med titeln Hey! Ba-Ba-Re-Bop. Det visste förstås alla andra redan, men desto skönare då för mig att få denna fula kunskapslucka tilltäppt. Bo Carlgren översatte låten och tyckte väl att Ba-Ba-Re-Bop och baberiba var typ samma. Fyra bugg och en Coca-Cola på er.

Det firar vi med lite finkultur, illa funtad.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i apropå ingenting, musik, språk och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s