Den gode, den onde och den fule Fritz Haber

Det går i perioder det där med läsning, och på sista tiden så har huvudet bråkat med mig och jag har inte haft ro att läsa annat än det som direkt hör jobbet till. Utan böcker så blir det klent med nya idéer, så därför kommer också blogginläggen mindre tätt. Men i morse högg jag i alla fall tag i en bok som jag haft liggande ett tag, som jag fastnade för mycket pga dess snygga omslag: The Disappearing Spoon av Sam Kean. Innehållet är kanske inte för riktigt alla, en historik över grundämnenas upptäckter och det periodiska systemets tillkomst, full av kuriosa om personerna bakom dessa upptäckter. Även om jag läst en och annan kemibok så blir jag alltid påmind om hur lite jag vet om människorna bakom de där formlerna som jag själv försöker undervisa andra om. Och livsöden är ju alltid intressanta; om de rör kemister eller andra spelar egentligen ingen roll.

En ful fisk?

Fritz Haber står omnämnd i varenda grundkursbok i kemi. Det gör han eftersom han utvecklade en effektiv metod att tillverka ammoniak från luftens kväve. Du kanske tycker att det låter ganska trist, och det är det kanhända, men Haber-Boschprocessen, som den kallas, är en oerhört viktig industriell process. De långt över 100 miljoner ton ammoniak per år som tillverkas föder väldigt många människor genom konstgödning av jordar som annars skulle ge mycket mindre avkastning. Sett ur detta perspektiv kan Fritz Haber ses som en mänsklighetens välgörare, en man vars forskning hållit fler människor vid liv under 1900-talet än vad kanske någon annan förmått. Att han 1918 fick Nobelpris för den här processen är inte så underligt, kan man tycka. Men det var kontroversiellt.

Det finns nämligen en annan sida av den här mannen, en mycket mindre charmig sådan. Han anslöt sig till den tyska krigsmakten vid upptakten till det första världskriget och lät då alla forskningsprojekt som inte hade relevans för kriget vila. Ett första steg var att öka Tysklands produktion av salpeter (natriumnitrat, en grund för sprängämnen) från noll till 25 miljoner ton i månaden. Det han dessutom gjorde, som är väsentligt mer kontroversiellt, var att dra igång intensiva försök med stridsgaser, i strid med Haag-konventionen från både 1899 och 1907. Efter några ”misslyckade” försök for han själv ut till fronten för att lära sig, och ledde sedan själv anfall med de nya stridsgasformuleringar han utvecklat. Han var först med att använda klor som stridsgas och lyckades så väl att han under strider den 22 april 1915 i Flandern (mot algeriska och franska trupper), efter att ha sett till att 180 ton gas släppts ut, lyckades ta död på 5-10 000 genom lungskador och dessutom skadades ungefär lika många för livet. Stor succé alltså. Medan motståndarna utmålade Haber som krigsförbrytare så hyllades han internt. Han introducerade också de fruktade stridsgaserna fosgen och senapsgas, lömska också pga deras fördröjda effekt.

Clara Immerwahr (1870-1915)

När Haber återvände från ”försöken” i Flandern möttes han av en mycket arg hustru. Clara Immerwahr var också en framstående kemist, den första kvinnan att doktorera vid universitetet i Breslau (Wroclaw), men efter giftermålet med Haber fick hon stå i skuggan av maken. Hon avskydde de Haber-ledda stridsgasattackerna och konfronterade honom med detta. Den kvällen slutade med att Clara tog Fritz armépistol och sköt sig själv i bröstet. Dagen därpå åkte den nyblivne änkemannen tillbaka till fronten. Och så här långt ner i texten har hjälteglorian halkat av helt och hållet från den store kemisten.

Tomma Zyklon B-behållare från Auschwitz. Från: http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/Holocaust/aumb5.html

Men jag vet ju faktiskt inte. Jag vet inte vad Haber hade för bevekelsegrunder, hur han rationaliserade sitt handlande. Krig, förtryck och religion tycks kunna få människor som i andra sammanhang förefaller nog så goda som andra att rättfärdiga precis hur märkliga saker som helst. De tror att de gör det rätta. Det är klart att Haber, född judisk men konverterad lutheran, om han hade levt hade kunnat finna det smärtsamt att reflektera över det faktum att det insektsmedel som han tog fram, Zyklon A, senare utvecklades till det närbesläktade Zyklon B, den gas som användes för att massavrätta judar i koncentrationsläger, bara några år efter hans död 1934.

Fritz Haber var tveklöst mycket intelligent, men också hård och skrupelfri, och med en syn på människor som de flesta av oss inte kan anamma. Mot kritiken om gasning som inhuman stridsmetod ska han ha invänt att [hemmagjord omskrivning]: ”att döda är att döda, oavsett metod”. Fienden ska ju ändå dö, så what the hell liksom.

Min bild av Haber är förstås ganska platt och ytlig, och baseras på de där raderna i boken jag nämnde, en biografisk artikel (Huxtable, R.J. Proc. West. (2002) Pharmacol. Soc. 45, 1-3). och lite engelsk wikipedia i vanlig ordning. Det finns förstås många fler lager än så, men jag fick lust att skriva lite om honom för jag blev nyfiken. Tydligen finns det en ganska ny film om honom också. Den ska jag se.

Vi lämnar stridsgaserna och konstgödningen och lyssnar på lite Five Du-Tones i stället. De har ju absolut ingenting med varandra att göra, men man blir på bättre humör av Shake your tail feather än av senapsgas.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i citat, historia, vetenskap och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Den gode, den onde och den fule Fritz Haber

  1. Wayne Nilsson skriver:

    Jag har varit i Breslau, Wrocław på polska. Där åkte jag på en båttur och deltog i en festlig tillställning på något industriområde. Därför känner jag ganska starka band till Clara Immerwahr. Jag har även varit i Warszawa så det finns även kopplingar mellan mig och Marie Curie. Jag är ganska mycket kemi egentligen. Fast den där Fritz Haber har jag aldrig träffat, inte hans brorsa Peter heller. Hej då.

    • Håkan skriver:

      Jag tänkte intensivt på dig när jag lade upp den där bilden på Clara Immerwahr. Ni är ju faktiskt väldigt lika, i kindbenstrakten. Nu funderar jag på om jag ska ändra Breslau till Wroclaw, när jag vet att det är samma, men det är ju bättre att din kommentar kan få bidra med detta skinande mervärde till eventuella kunskapstörstande läsare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s