Vi säger hej till forskningsfältet ”mustascher, människor och inkatärnor”

Jag satt häromdagen och kollade i Gunnars blogg på Birdingblogs.com. Han kör en omröstning som syftar till att identifiera den mest fascinerande fågelarten här i världen. En av de sexton arter som kvarstår i racet är den spektakulära inkatärnan, som håller till i Sydamerika, främst vid kusterna utanför Chile och Peru.

Som ni kan se till höger är inkatärnan mycket tjusig med sin kraftfulla intensivt brandgula näbb och det vita, krökta mustaschstrecket. Jag blev nyfiken på den där ornamenteringen och tänkte att det säkert fanns någon som har forskat på den också, och mycket riktigt: I Velando et al., J. Avian Biol. (2001) 32: 311-318, har korrelationen mellan egenheter hos inkatärnans mustasch och dess fysiologiska status, fortplantningsförmåga, samt ungars födelsevikt (vid kläckning) studerats. Mustaschens färgton, krökning och längd uppmättes hos både han- och honfåglar och det visades att ju längre mustaschstreck tärnan hade, desto fler och större ungar gav den upphov till. Sambandet gällde för bägge könen. Ett långt mustaschstreck signalerar hälsa, vilket gör inkatärnan attraktiv hos det motsatta könet, menade forskarna.

Det här var uppmuntrande nyheter för mig som ju har mustasch ibland, under förutsättning att det som gäller för inkatärnor gäller även för männsikor. En del skillnader ter sig dock uppenbara, förutom att inkatärnor har vingar och fjädrar. Människor av honkön har ju sällan mustasch, och i de flesta kulturer så ger den om den finns inget mervärde i krogkonkurrensen, och fortfarande under tidigt 1900-tal for kvinnor med rikligt ansiktshår runt med cirkussällskap och visades upp som lustifikationer, som Annie Jones här till höger. Visst har det gjorts försök att lansera ansiktsbehåring som mode för kvinnor, men det har väl inte fått sådär jättestort genomslag.

Dali Moustache by Philippe Halsman

Jag sökte vidare men hittade inte så mycket mustaschforskning, förutom Barber N., J. Nonverbal Res. (2001) 25: 261-271, en märklig undersökning. Barber hade kollat upp skägg- och mustaschmodet hos män i England mellan 1842-1971 och korrelerade detta med tillgången på kvinnor i ”giftasålder”. Fråga mig inte om detaljer, men enligt Barber ökade männens benägenhet att låta skägg, mustascher och polisonger växa ut liksom benägenheten snofsa till utväxterna under perioder och på platser där kvinnor fanns i underskott. Förklaringen, menade Barber, är att männen på så vis skulle kunna konkurrera ut de mustaschlösa i kraft av de maskulina alfahannedrag som skägg, mustasch och polisonger utgör. Vid kvinnoöverskott blev i stället männens benägenhet att låta ansiktsbehåringen växa mindre, enligt Barber eftersom det hårlösa ansiktet signalerar trofasthet, dvs att mannen därigenom visar att han inte avser att springa iväg till andra kvinnor hur som helst.

Badamsinh har aldrig tyckt att det är svårt att få tjejer

Vad kan man mer säga om mustascher? Jo, det är på sin plats att lyfta fram några framgångssagor som har med mustascher att göra. Jag hade för mig att det var silversmeden Birger Pellas i Malmö, han som gör civilingenjörs- och doktorsringarna åt Lunds universitet, som hade världsrekordet i mustasch. Men tji vad jag bedrog mig. Den nuvarande rekordhållaren är indiern Badamsinh Juwansinh Gurjar, vars sedan 22 år tillbaka ostylade mustasch mäter drygt 3,8 meter. Roligt för honom. En annan person som nått stora framgångar i kraft av sin ymniga mustasch är ju Fasching, som fick åka till Bologna och köra målgester med VM-Kennet efter att ha vunnit Mustaschkampen 2011. Se där, bara två prov på mustaschernas inneboende kraft.

Om du nu går i mustaschfunderingar så kan du behöva inspiration och uppmuntran. Varför inte besöka amerikanska Mustaschinstitutets stilguide innan du slutgiltigt bestämmer dig om vilken form som du ska välja? Gör det vetja. Nu är jag trött i handlederna och därför avslutar vi det här inlägget, rikare på kunskap om mustascher, människor och inkatärnor. Det känns bra, och det firar vi med en rejäl Fu Manchu-mustach.

Hejdå

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i djur, Mode & skönhet, vetenskap och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Vi säger hej till forskningsfältet ”mustascher, människor och inkatärnor”

  1. Fasching skriver:

    Med en rejäl mustasch kan man komma långt som sagt. Och den där inkatärnan blir jag lite impad av, för när jag hade mustasch blev det inte många barn gjorda.

  2. Gunnar Engblom skriver:

    Det var ju ett kul blogginlägg Håkan. Nu får man väl låta muschen växa…!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s