Kemimannen-Grinchen 3: Håkan Hellström-fisken

Julmaten Håkan Hellströms släkting lutfisken smakar inte särskilt gott. Jag har utbildning så jag vet. –Jo, kanske du säger, såsen är så god.

Ät såsen då.

Utvecklad som ersättning till färsk fisk på den tiden frysskåp inte var uppfunna så lever den här rätten kvar som en påminnelse om att det här en gång var ett påvert och lortigt land. Smaken är meningslös. Ni som skakar era huvuden i förfäran över kemikalietillsatserna i maten och sedan glatt mumsar i er denna lutindränkta fulfisk som behöver sköljas av först för att ni inte ska få fräthål i ansiktet, ni behöver ju en kemikurs. Dessutom är denna marina kemikaliemagnet oerhört ful julmat. Kolla själv:

En ful fisk

Man vet inte säkert hur länge som lutfisk har funnits i det här landet. Många vill tro att det är en gammal vikingagrej men så är det knappast. Traditionen tycks snarare komma från Nederländerna. Den tidigaste omnämningen i text har man hittat i något brev från Gustav Vasa år 1540. I detta brev skriver Gustav följande: Wi tagher thän phule fiskhen te bords widh midwintherblotet så att de små drengerna och pigerna kan psyktrenas emedan di ether eklige mat och kreghes men enda blifver kvarsithende. Om jag minns rätt.

Det är ett väldigt ståhej att få fram lutfisk. Först torkar man fisken uppspänd som en drake utomhus, långa eller sej brukar det vara. Sedan tar man dessa torra fiskslamsor och låter dem bada i en lut bestående av natriumkarbonat (dvs målarsoda) och kalciumhydroxid (släckt kalk). Där får de ligga och svälla i några dagar. Därefter så badas fisken i vatten i omgångar så att överskottet av lut försvinner. Produkten är en geléig och smaklös rätt som är det mest basiska som går att hitta på en tallrik. Man häller på sås och har det mysigt tillsammans. Men ät du lutfisk till jul, vetja. Förstör silverbestick och smaklökar i en enda synkroniserad armrörelse, men leave me out of it.

Det bär mig lite emot men jag måste ändå till lutfiskens försvar anföra att den ju faktiskt har en viktig roll som kulturbärare eftersom den gav mig infallet att länka in det här fine klippet i vilket Henry Thomas sjunger sitt lutfisk-anthem Fishin’ blues.

Värt att veta om gamle Henry (1874-1950-talet någon gång) är att han skrev och spelade in Bulldoze blues i slutet av 1920-talet, vilken återkom i form av klassikern Goin’ up the country med Canned Heat 1968-9. Håkan Hellström skrev 2008 låten Zigenarliv Dreamin’, som låter ungefär likadant, men som han hävdar är inspirerad av Bängen trålar av Nationalteatern från 1973.

Som om släktskapet mellan Håkan Hellström och lutfisken inte vore tydligt nog har jag iordningställt  Spotify-spellistan Henry och härmaporna där du själv kan undersöka Bulldoze Blues-familjen av låtar. Se det som en tidig julklapp. För övrigt kan du lika gärna plocka till dig min vardagslista Fria Radikaler medan du ändå håller på.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i kost, musik, traditioner och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Kemimannen-Grinchen 3: Håkan Hellström-fisken

  1. Wejn Nilsson skriver:

    Ett mycket klokt och informativt inlägg. När kommer avslöjandet om dopp i grytan?

  2. Cats skriver:

    Ha ha! Du försöker fortfarande döda lutfisken. Vi hade den diskussionen för ett år sedan på zoomin. Delar inte din uppfattning. Lutfisk är mager och nyttig mat. Energiinnehållet är mest proteiner. Lutfisk ger oss värdefulla mineraler och spårämnen som selen, D-vitaminer och jod. Något som är värt att hålla i minnet hela året, men särskilt till jul, ty julen är årets farligaste tid om vi tänker på mat och dryck och vår hälsa.

    • Håkan skriver:

      Det må vara som det vill med jod och D-vitamin, men det ändrar inte det faktum att lutfisk är äckligt. Om fler människor förstod mig så skulle vi inte ha det här problemet varje jul.

  3. Bernice skriver:

    Kunde inte sagt det bättre själv! Tack för detta! Måste dock tyvärr äta detta i jul då svärföräldrarna bjuder på denna vedervärdiga rätt. Får väl be om en kopp av den där såsen som tydligen behövs för att få ner tuggorna av fisken. Men det är ju kräksjuketider så det går ju att stanna hemma… Är präst så jag jobbar på julafton. Kan ju bli så att jag missar själva middagen. Och det skulle jag naturligtvis beklaga. 😜 Tack för en rolig men ack så sann text!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s