Kemimannen-Grinchen 1: paranöten

Det skrivs alltför mycket glatt och innerligt om julen. Det är brasor som sprakar och julbak med saffran, barn med tindrande ögon och vacker sång, och jag kan känna att mitt ibland julkrubbor och adventsljusstakar behövs en Grinch, någon som håller humöret på en klädsamt melankolisk nivå. Den här vintern åtar jag mig att bidra i den riktningen. Det börjar nu:

Visst är det gemytligt att knäcka nötter och sitta och mumsa på innehållet? Dammsugaren tar ju de flesta av de skal som hamnar på golvet. Skålar fylls med hasselnötter, valnötter och så vidare. Vad de egentligen har med julen att göra står inte klart för mig, men jag har sett på teve att Piff och Puff gillar dem. Inget ont om hasselnötter och valnötter dock. Min vrede riktas mot paranöten.

Paranöten är inte ens en riktig nöt. Ett frö är vad den är; dessutom det fulaste fröet i skålen. Som en slarvigt ihopsydd fröpåse från textilslöjden, vänd ut och in, ligger den där bland rundade fina nötter och stör ut harmonin.  Mitt råd är att vi låter paranöten stanna i Sydamerika och bli näring åt Nanduer. Det kan de gott ha, fejk-strutsarna.

Om det inte vore för parafröet så skulle jag kunna svara nej när folk frågar mig om jag är allergisk på riktigt mot något, för en släng av pollenallergi räknas ju inte. Men nu råkar jag vara allergisk mot det där fröet som vi ju sällan ser i det här landet förutom då kring jul. Det får paranöten ta på sitt samvete. Om jag så bara får en puss på kinden av någon som ätit paranöt så kliar det i ögonen och läpparna svullnar så här:

Det är nästan så att jag tycker att det är tur att jag inte är fullt så kyssfrisk längre. Minsta lilla smula i någon godisbit så savar hela ansiktet som om jag sett på kärleksfilm och totalt tappat kontrollen över känslolivet, och halsen stänger till som en kilslidventil. För att undvika dylika histaminduschar så håller jag fingrarna borta från hasselnötterna och valnötterna också. One bad nöt spoils nämligen hela skålen. Att den bara har mage när den inte ens är en riktig nöt.

I verkligheten i Sydamerika är paranöten en klyfta i en stor rejäl boll med ett ännu grymmare skal, som då och då är aflatoxinangripet och som därför inte får följa med på båten över till Europa. Av någon anledning är dessutom radiuminnehållet ofta exceptionellt högt, enligt vissa källor så mycket som 1000 gånger högre än i andra livsmedel. Det är så här att våra livsmedelsinspektörer liksom Livsmedelsverket i stort inte är på tårna runt jul. De ligger allihop i soffan och jäser med bältena uppknäppta, och detta tror jag är förklaringen till att paranöten, denna strålningskällornas och allergenernas favoritboning på jorden, ännu inte bedömts vara otjänlig som människoföda. Paranöten – fastän du är rik på selen så får du ingen kärlek av mig.

Vi firar med en julsång från Sonic Youth. Bilderna är från sista kvällen på CBGB.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i apropå ingenting, traditioner och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Kemimannen-Grinchen 1: paranöten

  1. Anne Kekki skriver:

    Bra skrivet. Ibland kan det lilla vara det stora.

  2. Ingemar skriver:

    Svårknäckt är den också förutom att den är giftig! Ett alternativ är att plocka nötter själv – hassel finns det ju gott om. Våra blodhasslar (?) ger en hyfsad skörd. Familjen utvecklar detta vidare då en givmild NV-kollega till dig har skänkt ett valnötsträd till oss behövande bergabor. Nu hoppas vi trädet rotar sig så ska du få testa den icke-förbjudna frukten nästa höst!

  3. Bjorn Bohman skriver:

    Tycker mig läsa en viss avoghet mot Sydamerika här. Är en fantastisk världsdel och vad är fel med lite radium? T.ex. är det viktigt för försäljningsframgångarna att tala om att mineralvattnet innehåller radioaktivitet. Skeptiska hälsningar från Belo Horizonte.

    • Håkan skriver:

      Fel. Jag tycker om Sydamerika. Det är paranötterna jag vänder mig emot, samt i någon mån nanduerna. Därutöver kan jag vara storsint den här måndagsmorgonen och även medge att sambarytmer ibland gör mig illa till mods, eftersom jag inte har den kroppskontroll som krävs, och därmed känner mig otillräcklig. Radium är däremot ganska bra.

  4. Bjorn Bohman skriver:

    Testa forró. Skölj ner nötterna med cachaca och en fryst bärs.

  5. Lasse P skriver:

    Märkligt, rent av parapsykologiskt, jag kom tillbaka från en kafferastdiskussion om just paranötens förskräcklighet och läste detta. Eftersom avdelningen är stor och alla fick del av ditt inlägg därefter så har din läsekrets nu vidgats betydligt. ; )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s