Vårdslös elegans

Jag vet inte säkert vad som fått dig att klicka in på den här bloggen men du hoppas väl antagligen på att få se något schysst Buzzcocks-klipp eller liknande. Rätt tänkt, men någon enstaka gång har jag därutöver ett mål och en mening med det jag skriver, och nu är det en sådan gång igen. För jag vill tvätta bort ett fult uttryck från the face of the earth. Jag har tänkt på det ända sedan jag läste det här blogginlägget.

En s k jävligt ful tingest

En s k jävligt ful tingest

Shabby chic är ett jävligt fult uttryck, det går inte att komma ifrån. Det används av folk som pratar om heminredning eller klädmode osv, och det hela ska betyda att det är lite elegant, fräckt och skabbigt på samma gång, att det egentligen är stil på det hela fast på ett lantligt eller avkopplat vis. Oavsett vad man tycker om själva stilen så är begreppet en så kallad svulst på samhällskroppen, som de säger som jobbar med kränkningar till vardags. Jag vet inte ens vad shabby chic är för språk. Det är möjligen flera språk på en gång. Ett skituttryck helt enkelt.

Om du har läst och övertygats och tänkt att: ja, Håkan har rätt, jag ska göra som han säger, så uppkommer problemet att vi tagit bort ett uttryck som nu behöver en ersättare. Som väl är har jag redan tänkt på detta. Det har i själva verket stått klart för mig mycket länge. För en gång, kanhända 1984, kom ett ögonblick av klarsyn till min barndomsväns pappa Benke Karlsson, som just idag räddar vår design-nomenklatur.

Den typiska 1982-posen utgående från önskan att se tuff ut under den välartade fasaden. Välkammad frisyr och så lite knappar på koftan. Vårdslös elegans.

Efter avslutad arbetsdag så satt han ofta och slumrade i sin rökfåtölj medan han kollade hockey, och mellan varven brukade han titta upp och strö visdomsord omkring sig till oss hungrande tonåringar. Det kunde bli historier om förr i tiden, men också sportanekdoter och annat smått och gott som Benke ville dela sig av för tillfället. Den här gången var vi uppklädda för någon fest fast bara lite, och på ett så där osynkat vis som det gärna blir när man är läxläsande och lydiga villaförortsynglingar som vill vara rebeller fast är det mest på låtsas, som aningslöst ännu drömmer om en karriär i engelska ligan, och samtidigt har ambitioner om att vara omtyckta. Välklätt fast hafsigt liksom. Benke tittade upp: –Jaha, det är väl sån där vårdslös elegans, eller vad det heter. Det är det som gäller nu.

Vårdslös elegans, det är alltså vad ni ska kalla den där heminredningskulten framöver, och samma spelregler må gälla för unga pojkar som för feta gipsänglar och för Buzzcocks. Detta lilla skutt framåt i språkutvecklingen firar vi med Joan As Police Woman, som beskriver sin egen musik som ”punk rock R’n’B”, vilket naturligtvis bara är en töntig omskrivning av vårdslöst elegant soulmusik. Den här videon begriper jag inte riktigt för den är konstig, men det finns kemiord i texten och därmed talar Joan direkt till mig:

Valle.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i Mode & skönhet, nostalgi, språk. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s