Om att fara fram som ett jehu, och att sno någons vingård

Nu för tiden säger inte kidsen ”han for fram som ett jehu” så ofta. Eller jag tror inte det i alla fall. Det skulle kunna förekomma kodat som typ ett ”HFFSJ ROFLMAO”, men det är oklart. Jag började i alla fall fundera på det där med jehu, eftersom jag inte visste vad ett sånt var, och det visade sig att det var en gubbe som det stod om i bibeln, närmare bestämt i Andra Konungaboken, 9:e och 10:e kapitlen. Men eftersom bibeln är så hackig att läsa så gjorde jag en klartextversion här nedan. Den blev visst lite lång, men historian om Jehu går på ett ungefär så här:

Några lärjungar till profeten Elias smorde olivolja i huvudet på Jehu, och påstod att Gud hade sagt att han nu skulle vara kung över Israel. De berättade också att Gud ville följande: ”Du skall förgöra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill på Isebel [kallas Jezebel på engelska och här och där i övrigt] hämnas mina tjänare profeterna blod, ja, alla HERRENS tjänares blod. Och Ahabs hela hus skall förgås och jag skall utrota allt mankön av Ahabs hus, både små och stora i Israel. Och jag skall göra med Ahabs hus såsom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och såsom jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus. Och hundarna skola äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och ingen skall begrava henne”. Visst kan det vara svårt att i det här skedet av berättelsen begripa varför Gud var så vansinnigt arg på Isebel och alla de andra, men jag berättar till slut vad det handlar om, lugna ner dig för fan.

En sån stridsvagn som Jehu hade

Utan att vila på hanen så satte Jehu igång med en omfattande killing spree. Han for vildsint fram med sin stridsvagn (som egentligen inte var en riktig tanker utan bara en häst med vagn och lite plåtar, inget särskilt faktiskt) med en våldsam fart, vilket kommenterades av en väktare hos kung Joram: ”På deras sätt att fara fram ser det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram som en vanvettig.” Därav ordstävet alltså.

Sedan dödade Jehu kung Joram, son till Isebel, ute på israeliten Nabots åkerstycke, genom att helt sonika sätta en pil i ryggen genom hjärtat på honom. Han dödade i samma veva den flyende judakonungen Ahasja, som varit hos Joram och hälsat på.

Isebel döden dör

Men det var ju Isebel som var målet, och när Jehu kom till henne så sminkade hon upp sig, smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret. Jehu lyfte då blicken mot fönstret, tittade sig omkring bland Isebels hovmän och sa ”Vem håller med?Störten ned henne”, och det gjorde de, så att hennes blod stänkte på väggen och på hästarna, och Jehu körde därefter över henne. Därefter gick han in och åt och drack och bad folk att begrava Isebel, den förbannade, ”ty hon är dock en konungadotter”.

Men där utanför låg bara Isebels huvudskål, fötter och händer kvar. När Jehu fick höra detta så konstaterade han kallt att det ju var vad guds vilja från första början att Isebel skulle bli hundmat, så whatever.

Isebels avlidne make, kung Ahab, hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skrev brev till Samarias äldste och föreslog att de skulle utse någon av dessa sjuttio till konung över Samaria, men de var så rädda för Jehu att de i stället valde att slakta alla sjuttio och skicka kropparna till honom. Därefter dräpte Jehu alla Ahab-anhängare i Israel: släkt, förtrogna och präster. Sedan drog han till Samaria och slaktade på vägen de 42 bröderna till Ahasja och kastade dem i en brunn. Väl i Samaria dödade han varenda en som fanns kvar av Ahabs hus.

Sedan bestämde Jehu sig för att också rensa bland Baals tjänare genom att samla dem alla under förespeglingen att det skulle göras ett stort offer i Baals ära. När han väl fått in varenda Baal-fan i Baal-templet (eller vad det nu kan ha hetat), så skickade han in 80 drabanter med budskapet: ”Gån in och slån ned dem; låten ingen komma ut.” Så drabanterna mass-slaktade de otrogna, och därefter förstörde de templet.

Sedan var Jehu färdig med jobbet åt Herren, och kunde därefter luta sig tillbaka som kung och bara chilla. Visst, han krigade även senare men behövde aldrig jobba så hårt som i början. Efter 28 år på tronen dog han.

Man kan fråga sig vad som fick gud att bli så arg att han gav Jehu det här uppdraget. Det verkar bero på att Isebel hade varit jätteond mot israeliten Nabot en gång i tiden. Då var det ju bara logiskt att gud tyckte att inte bara Isebel, utan några hundra mer eller mindre närstående människor skulle rensas från jordens yta. Inget konstigt alls.

Om den taskiga saken som Isebel gjorde kan man läsa i Första Konungaboken, 21 kapitlet. Så här var det:

Ahab, kungen av Samaria, ville ha en köksträdgård. Bredvid hans palats så hade Nabot en vingård och Ahab ville byta till sig den mot att Nabot skulle få en annan. Men det ville inte Nabot. Då blev Ahab ledsen, och ”lade sig på sängen och vände bort sitt ansikte och åt intet”. Hans fru Isebel styrde då upp det låsta läget genom att i Ahabs namn skriva brev till de äldste och förnämsta i Nabots stad. ”Lysen ut en fasta, och låten Nabot sitta längst fram bland folket. Och låten två onda män sätta sig mitt emot honom, och låten dem vittna emot honom och säga. ‘du har förgripit dig mot gud och konungen’. Fören så ut honom och stenen honom till döds.” Och så fick det bli, och på så vis fick Ahab sin köksträdgård. Och den var kungaparet jättenöjt med. Men det tyckte alltså inte gud var okej.

Sensmoralen av denna historia är kanske att man ska låta folk ha sina vingårdar ifred. Och att man ska hålla sig borta från folk som gör anspråk på andras vingårdar. För säkerhets skull bör man hålla sig borta från odlingar överhuvudtaget, tror jag. Annars kanske Gud skickar en modern Jehu som dödar vår släkt och alla vi känner. Eller jag vet inte. Religon är svårt.

Usch. Det var en lång text. Vi vilar upp oss med lite moves:

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i historia, religion, språk och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Om att fara fram som ett jehu, och att sno någons vingård

  1. Oskar Gunnarsson skriver:

    Kan flika in lite mer fakta om ”fara fram som ett Jehu”
    Frans G Bengtsson (som skrev Röde Orm) tar i essäsamlingen Silversköldarna upp den översättning du citerar. Han menar att 1917års översättning av bibeln är fasansfull eftersom den förstört hela meningen med att ”fara fram som ett Jehu”
    Folkbibelns text lyder ”Det är ett körande såsom Jehu körande, Nimsi sons: ty han körer likasom han vore rasande”
    Engelska versionen lyder ”And the driving is like the driving of Jehu, the son of Nimshi; for he driveth furiosly”

    Han menar att folkbibeln text som citerar väktaren är neutralt dömande. Det konstaterar att det Liknar Jehu för han brukar åka fort och så känner man igen att det är han.

    Medan ”han far fram som en vanvetting” mer är en kommentar som skulle fällas av en trafikpolis som inte vill att Jehu skall köra ihjäl sig själv och absolut inte en stackars fotgängare som står vid ett övergångsställe.

  2. Ping: Paris den 7 januari 2015 | bergalott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s