Min sambo fyndade häromveckan på loppis ett pysselalbum från 70-talet för tre kronor. Hon jobbar på fritids och i sin outsinliga godhet tänkte hon att hon kunde bjuda kommunen på den här investeringen. När vi kom hem och började bläddra så såg vi att pysslen inte var fullt ut sekulära till sin karaktär och att de kanske inte var tillrådliga i vår icke-konfessionella skola. Därför ligger häftet kvar här hemma.
Men nu har jag tänkt. Nog vore det väl fan så synd om inte de där kreativa tipsen alls kom till användning? Därför beslutade jag mig för att bloggen kunde få utgöra skådeplats för några av de djärvaste förslagen. De kommer här:
Eftersom jag saknar scissor fingers och inbillar mig att jag har begränsat med tid här på jorden så undviker jag generellt alltför stora pappslöjdsåtaganden. Men likväl funderar jag på att ägna en stund av morgondagen åt att bygga Josef och Maria i aluminiumfolie:
Vi får se. Medan vi tänker över hela saken så kan vi kolla in den här tjejen som tränar på dragspel och gör ett försök på They Might Be Giants gamla tryckare:
Valle.
Det här är ju helt fantastiskt. Funderar på att göra Guds pengar så att jag lär mig att offra något. Eller det förlorade fåret.
Gör det, så tar jag itu med Josef, Maria och den tredje.
”Åh herreguuud” känns som en passande kommentar just nu. Jesusspegel låter ju helt fantastiskt!
Nu vet du vad du ska göra när du tröttnat på amirugumisar eller vad du kallar dem.
Självklart! Har redan börjat öva på texten jag ska skriva runt om. Och en foliefigur är ju inte mycket sämre än en garndito. Äntligen en ny karriär!
Jösses! Vilken underbar pysselbok!!! *garv* Vilken kyrkans barntimme har den där rymt ifrån? Jag är sjukt sugen på att göra figurerna i aluminiumfolie. Tror de skulle bli riktigt fina. Jag har grejor hemma för att göra dem också!
Bra skrivet som vanligt, din blogg är en fröjd att läsa!/EKT
Kyrkans barntimme ja. Tror faktiskt att jag var där ett par gånger som sexåring eller så. Vi lade jesuspussel. Hade lite svårt med att sitta still och blev anmodad att dämpa mig. Det är allt jag minns. Pratet kan inte ha bitit något vidare heller. På det stora hela en bortkastad satsning, med andra ord. Tack för berömmet 🙂
Tror till och med att detta är från typ Pingstkyrkans barnverksamhet, Svenska kyrkan ger inte tionden (Guds pengar-prylen) så vitt jag minns. Själv fick jag aldrig attendera nån form av kyrklig barnverksamhet, har en för sekulariserad mor, för att sånt skulle lämpa sig.
Smickret var för att kunna komma med följande *breflin*; jag har ett fenomen som troligtvis är att betrakta som nån form av kemi, som jag gissar att du kan svara på. Dock hittar jag ingen kontaktmail, trots letande (möjligt att jag är lite korkad) och det är för långt för att lägga upp här.
(..och jodå, du/bloggen är både underhållande och bra, på riktigt…)/EKT
Jag har skickat epost till dig via den gmail-adress som du lämnat här, så fråga på bara.