Lite kärnkraft till barnen?

Jag var 15 år när vi – först på Vintappargränd tror jag – skaffade en videobandspelare. Pappa köpte rätt sort, en VHS. Lite synd om Torgny på gatan nedanför var det, vars föräldrar kom hem med en Betamax-spelare, när detta format visade sig föra en tynande tillvaro på videohyrbutikernas hyllor. Min äldsta bror, tio år äldre än mig, läste på tekniskt gymnasium och skaffade sig en för den tiden mycket exklusiv miniräknare, en Canon. Det fanns knappar som hette COS, SIN och TAN på den, och brandgula kantiga siffror lyste från den lilla skärmen. Det kändes som om den kommit med Stanley Kubrick och en farkost från rymden. Det första IT-tricket jag lärde mig var att skriva 3770 och lägga talet i minnet, att sedan skriva 35505 och så flippa mellan dessa två medan man höll räknaren upp och ner. Så kunde jag fråga folk: Vad heter statsministern? Vilket parti tillhör han? Det var ju magiskt.

Annars var det dåligt med högteknologiska prylar i det Anderssonska hemmet. Man fick försöka överleva ändå. Det fanns ju trots allt Yatzy och Monopol. Men hade mina föräldrar varit lite mer om sig och kring sig så kunde kanske vi också haft en sådan här:

Gilberts U-238 Atomic Energy Lab salufördes av Gilbert Company, New Haven, Connecticut, mellan 1950 och 1951 för cirka 50 dollar, vilket med dagens mått mätt motsvarar sådär 4000-6000 kr. Så det var en dyrgrip som de flesta inte hade råd med, men man fick mycket för pengarna. Lådan innehöll en Geigermätare liksom såväl alfa-, som beta- och gammastrålningskällor, lite radioaktiva malmer, en Wilsonkammare, ett spintariskop (för att observera kärnklyvning), en instruktionsmanual och lite annat smått och gott. Det höga priset till trots så täckte inte lådan sina produktionskostnader riktigt.

För den som ändå gjorde den här investeringen under tidigt 1950-tal så finns det chans att få igen pengarna. När senast en sådan här låda auktionerades ut så gick den för cirka 50 000 kronor. Alternativ finns dock för dig som inte har råd. Här är en hel sida med atomkraftsinspirerade leksaker. Varför inte? För barnens skull, menar jag. Ett självlysande barn löper mycket mindre risk att komma bort i stora folksamlingar och på natten. Om du är flink finns dessutom möjligheten till hemmabygge.

Men så var det alltså inte för mig. Tja, uppväxten var väl hur som helst inte helt värdelös. Jag hade i alla fall en skivspelare.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i apropå ingenting, spel och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Lite kärnkraft till barnen?

  1. Wayne Nilsson skriver:

    Tack för nya fräcka siffror, 80085 börjar bli tråkigt. Och Atomic är en mycket god låt även om jag är tveksam till ungdomsremixen du valt.

    • Håkan skriver:

      Du kan ju också pröva 0553, fast jag vet inte om det bolaget finns kvar längre. Atomic är för övrigt en smula tråkig faktiskt. Det kom jag fram till nu.

  2. Wayne Nilsson skriver:

    Den är lite för lång, men påminner om en vårdag runt 2002-2003. Esso blev väl uppköpt av Statoil vill jag minnas. Eller, jag har inte en jävla aning egentligen.

  3. Mette Laudon skriver:

    Jag förstår inte varför låter heter Atomic. Det är iofs bilder på bomber, men hon sjunger make me tonoght och your hair is beautiful tonight. Jag kanske inte hör riktigt…eller? Mette

    • Håkan skriver:

      Atomic kan ju betyda några olika saker. Dels minns jag kalsongrycket från högstadiet (som du kanske inte fått vara med om eftersom man inte gjorde det på tjejer tror jag) när folk tog ett bra tag i kalsingarna bak till och ryckte till (fast man hade byxorna på sig). Om draget var så hårt att själva resåren lossnade så hade man gjort en ”atomic”, men de sjunger antagligen inte om detta klassiska kalsongryck. Tror inte att det hade kommit till New York då.

      Det kan ju betyda ”jättemycket” också, eller snarast ”av episka proportioner” och jag tror det är det som Debbie är inne på …make me tonight – Atomic. Det är något snusk inblandat helt enkelt. Gissar jag.

  4. Storebror skriver:

    Min allra första miniräknare var en Sinclair Cambridge. Vit. Med ”de fyra räknesätten”. Den galne Lord Sinclair i England var låångt före Steve Jobs. Köptes som byggsats våren 1974 för den hisnande summan av 440 spänn. Det var mer än en månadshyra för min första studentlägenhet i Göteborg tre år senare. Jag lyckades aldrig bygga ihop den riktigt.

  5. Storebror skriver:

    Precis en sån. Sålde den till en kille som fattade och gick tillbaka till räknestickan istället. Nä, det var inte bättre förr. Men killen Sinclair borde du läsa mer om. Visionär som Jobs eller Branson fast i otakt, liksom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s