Tankar om mungigor

Modern dregelspoiler

Salve.

Jag ska fatta mig kort. Jag gillar inte mungiga. Bara så att vi har det klart för oss.

Det är ett meningslöst instrument. Boing-boing-boing. Varhelst medeltiden visar upp sin smutsiga nuna så nog fan är det någon som ska spela på eller sälja en sån där käkharpa.

Nu kanske du tycker att det är onödigt och orättvist av mig att hoppa på ett musikinstrument, synbarligen helt opåkallat. Och varför just mungigan – det finns ju så många andra meningslösa instrument? Varför inte skälla på claves (taktpinne), gurka, eller triangel? Det skulle jag också kunna tänka mig, men nu är det så att jag köpte just en mungiga. Vi var på Glimmingehus och då köpte jag en sån bara för att liksom, ja vad kan man annars göra när man är på Glimmingehus?

Vi spelade lite på den: boing-boing-boing. Sedan la vi undan den. Det var inget kul för det gick ju inte att variera tonen. Man kan variera boinget så att det blir boioioing-boing-bäuäuäu-bzzz men det tröttnar man väldigt snabbt på. Det här är ungefär så roligt det blir:

Det där är inte god underhållning. Jag skulle aldrig köpa en skiva av honom. Det låter tråkigt och ser fult ut.

Mungigorna kom till Sverige redan under vikingatiden; det har tydligen gjorts arkeologiska fynd som visar det. I Kina har man hittat ca 2500 år gamla avbildningar av folk med mungigeliknande tingestar i käften. Vi borde ha låtit mungigorna stanna där i förr i tiden där de hör hemma, ihop med vikingar, vadmalstyg, gycklare, riddare och mjöd. Men visst, om du nödvändigtvis vill leka tornerspel på tomten, då är det väl för all del okej att boing-boinga lite. Blanda inte in mig bara.

Valle.

...och inte gillar jag gycklare i sån här kostym heller.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i apropå ingenting, musik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Tankar om mungigor

  1. Wayne Nilsson skriver:

    Förmodligen det klokaste som skrivits på internet sedan 2004.

  2. Mickey J Barczyk skriver:

    Ser på youtube-miniatyrerna som kommer efter klppet att man kallar detta instrument för ”jews harp”. Alltså judeharpa. Varför? Vet du det?

    • Håkan skriver:

      På engelska wikipedia(http://en.wikipedia.org/wiki/Jew%27s_harp) framförs några olika förklaringar: 1) begreppet är en förvanskning av jaw harp (”käkharpa”) som också används, 2) en förvanskning av juice harp (ung. ”salivharpa”) vilket anses mindre troligt, 3) begreppet kommer från franskans jeu-trompe (”leksakstrumpet”), 4) någon koppling enl Oxford’s Dictionary till ”jeu” som skulle stå för ”baseless and inept” m a o ”kass harpa”. En femte förklaring involverar att mungigor köptes av engelsmän från judiska köpmn, alternativt att begreppet infördes av kommersiella skäl, men enligt artikeln är det alternativ 1 som gäller – käkharpa. Därav begreppets användning i detta o så angelägna blogginlägg.

  3. Drillemor skriver:

    Det är väl bra med ett instrument man kan vara tondöv för att spela..? Finns ju liksom bara en ton. Boing. Vad kan gå fel?

    • Håkan skriver:

      Underhållningsvärdet, det är där det brister. Både för utövaren och omgivningen.

      • Drillemor skriver:

        Men ändå, för den tondöve kan det ju vara kalasnice. Kanske låter som Beethoven i dennes öron? 😀
        Håller annars med. Det var tydligen inte helt omöjligt att spräcka tänderna med den heller, och det underhåller bara tandläkare…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s