Bröderna Grimm och knarket: Lögnen om Grodprinsen

Inläggen kommer inte lika tätt längre. Även en blogg måste ju få ha semester ibland. Det kanske får bli en liten paus nu, eller om ett tag, eller vi får se. Det beror på vädret.

Idag har jag tänkt på amfibier. Jag funderade på sagan om Grodprinsen som nedtecknats av Bröderna Grimm. En prinsessa tappade något i en damm varpå en groda erbjöd sig att ta upp den mot en nätt motprestation. Redan detta är ju orealistiskt. Som jag mindes det skulle prinsessan bland annat pussa grodan. Det ville hon inte eftersom hon tyckte att grodan var äcklig, men eftersom hennes pappa kungen sa att man måste hålla sina löften (ja, hon hade lovat lite i början där) fick prinsessan snällt puta med läpparna och efter grodkontakt förvandlades den lille kväkaren till en prins.

Jag tyckte att hela den här historian haltade. Därför bestämde jag mig för att läsa om sagan för att kolla om jag mindes rätt, och jag kunde snabbt konstatera att det aldrig förekom någon kyss. Grodan fick lite mat, fick sova i fotänden av prinsessans bädd, och inget utbyte av saliv förekom. Men ändå blev han en prins och senare gifte de sig, allt enligt bröderna Grimm. Skeptisk som jag är så har jag grävt vidare i den här härvan och det var inte svårt att punktera hela nyheten. Du kanske inte orkar att läsa hela den långa skiten om kemi, men då behöver du inte det. Lita på mig i så fall och hoppa direkt till sista stycket.

Paddslick: Bufotenin

Så här är det. Det är på sin höjd meningslöst att kyssa grodor. De gillar det inte så ge fan i dem. Att kyssa paddor däremot, det kan ändra på saker, men det bör vara rätt sorts padda. Paddor av släktet Bufo har i varierande grad i sina hudkörtlar kemikalier med påstådd hallucinogen effekt. En kandidat, bufotenin (tjusigare uttryckt 5-hydroxi-N,N-dimetyltryptamin), finns snart sagt i varenda padd-art och är snarlik psilocin (”magic mushroom”). Dess effekter är dock omstridda. Vissa källor hävdar att det är den metylerade varianten, kallad 5-metoxi-N,N-dimetyltryptamin, som är intressant i det här avseendet, medan bufotenin är inaktiv. Eftersom ni inte ska slicka på någon paddrygg så kan det kvitta just ikväll, men det är hur som helst bufotenin som FDA bestämt ska vara olaglig [men i Sverige är den tydligen laglig, se kommentar från CSI-Jenny nedan].

Den hallucinogena effekten uppkommer genom blockering av signalsubstansen serotonin. Enligt svenska wikipedia kan effekten användas experimentellt för att framkalla psykoser, men jag har inte orkat ta reda på hur, när och varför, eftersom jag surnade till när kemikalierna var ihopblandade i de olika källorna. Enligt en översikt över naturliga afrodisiak-preparat (alltså ämnen som anses stimulera lusten) har paddryggen använts både i Kina och i Västindien. Inte vet jag om det fungerade. Paddrygg förefaller i sig en smula avtändande, men det är förstås jag som är pryd i vanlig ordning.

The psychedelic toad of the Sonoran desert

I Arizona fanns däremot en stor entusiast av paddslickning en gång i tiden. Albert Most, som han hette, skrev 1983 pamfletten Bufo alvarius: The Psychedelic Toad of the Sonoran Desert; en noggrann instruktion över hur man fångar och ryggmjölkar Coloradoflodspaddan, en av mycket få arter som har 5-metoxy-N,N-dimetyltryptamin i sina körtlar. Dessutom beskrivs hur man går till väga för hur man kan röka paddkladdet och få ner kemikalierna i lungorna, och vilka schyssta färger man kan förvänta sig. Däremot nämner han inte något om att det skulle påverka lusten. Nåja, Albert Most berättade också entusiastiskt om hur ofarligt det hela var. Den uppfattningen delas dock inte av myndigheterna som varnar för att paddans gift är nog för att döda en hund, om den skulle få för sig att ta upp paddan med munnen.

Mytomanbröderna Grimm

Jag orkar inte rota mer i kemin nu. Det var så rörigt och det är nästan semester. Vi vet vad vi behöver veta, för bröderna Grimms saga, eller sägnen den bygger på, kan vi nu omtolka. Så här lyder sagan Paddprinsessan IRL:

Det var en gång en prinsessa som tappade något i vattnet. Då fick hon syn på en padda. Hon hade fått höra av en polare att paddslick kunde göra underverk med lusten. Därför slätade hon av paddan, blev yr och hallucinerade som en Woodstock-hippie om en prins och allt vad det nu var. SLUT.

Jag tycker att vi skonar våra barn från de här gamla drogliberala mytomanerna. Bröderna Grimm, fy fan alltså.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i apropå ingenting, djur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Bröderna Grimm och knarket: Lögnen om Grodprinsen

  1. Äntligen ett intressant inlägg! Substansen i fråga heter dock bufotenin och inte butofenin som angivits i texten. I dagsläget är bufotenin (5-HO-DMT) ej narkotikaklassat i Sverige, dock är den relaterade substansen psilocin (4-HO-DMT) det.
    Hälsningar från ”CSI-Jenny” som analyserar både padd- och svampextrakt titt som tätt

    • Håkan skriver:

      Äntligen ett intressant inlägg??? Alla är ju intressanta. Du är bara bitter för att ni har ett fotbollslag som heter något så fånigt som Kenty där uppe.

      Jag vet förstås att den heter bufotenin, fattas bara annat, oj oj oj. Tyckte bara att butofenin lät vackrare och försökte slå ett slag för det. Men allt ska ju vara så jävla noga nu för tiden så det väl bäst att man ändrar då (det har jag gjort nu) så att inte CSI-teamet kommer och haffar en för lösdriveri eller något annat diffust.

      Hälsa Patrik!

  2. Bjorn Bohman skriver:

    Hmm…håller med Abby här…har hört…från en kompis alltså…men jobbrelaterat…jobbarkompis…att det finns en hel del intressanta amfibier i Australien också. Nästan säker att grodor också kan ha intressanta egenskaper och erbjuda upplevelser. Naturproduktskemi i sitt esse.

  3. Börje Ekstam skriver:

    Bröderna Grimm var ju som bekant tyskar. Och man skulle kunna tro att det var en paddfot (Asperugo procumbens) som ställde till det i deras berättelser eftersom paddfot kallas ”German madwort”. Men anglosaxernas ”mad” syftar på den funktionella analogen ”madder” som är krapp (Rubia tinctorium) och det skulle man väl också kunna kalla det här inlägget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s