Kemimannens fågelskådarskola, del 2

Idag tänkte jag berätta om ödmjukhet. Dessutom ska jag helt kort beröra vikten av att hantera framgång på ett bra sätt i anslutning till fågelskådning.

Ödmjukhet

Ödmjukhet är en jätteviktig egenskap hos din omgivning. Vänner ska vara förstående och tröstande när du inte lyckas i dina ansträngningar att hitta ovanliga fåglar. Det är lämpligt att hänvisa till otur och all världens orättvisor, och varför kan de inte köpa en liten godispåse eller kanske en öl för att du är du? De ska absolut inte själva berätta om några fåglar som de hittat eller andra framgångssagor som de kanske har i bakfickan. Då är de inga riktiga vänner. Om du har någon form av politiskt engagemang så är det däremot på sin plats att dina vänner lastar borgarpacket alternativt den röd-gröna flumröran för att fåglarna inte går att hitta, beroende på dina politiska preferenser. Sammanfattningsvis så måste man alltså vara känslig och lyhörd som vän till fågelskådare.

Framgång

När du själv någon gång hittar något ovanligt så är dina verkliga vänner jätteintresserade av att höra historien om det hela rejält utdragen. Förstärk gärna med pikanta detaljer. Det handlar inte om att ljuga egentligen, eftersom du ju bara vill göra dina vänner glada och ge dem en upplevelse. Berätta gärna flera gånger så att de kommer ihåg. Det är också roligt att försöka få igång hejaramsor på krogen som involverar dig själv och fågeln. Raketen är bra, eller varför inte Fågeldansen? Sådant är ju trevligt för alla.

Sedan klappade jag den, och den åt ur min hand.

I del 1 av denna skola så berättade jag om en silkeshäger som inte ville visa sig, och om hur jag kunde veta att jag inte såg den. Den här fågeln har stannat kvar i området och igår gjorde jag mitt fjärde försök att hitta den.

I återgivandet av händelsen är det lämpligt att bortse från vissa detaljer som att jag fick ett tips om exakt på metern var jag kunde hitta fågeln och att det bara var en 5 minuters promenad dit. Det är inte intressant och dina vänner vill inte höra sådant. Det är mycket intressantare att höra om berättelsen kryddas en aning. Låt mig exemplifiera:

Himlens portar öppnade sig plötsligt. Regnet forsade och det var svårt att se handen framför sig. Jag skyddade kamera och kikare så gott jag kunde. De få människor jag sett utomhus hade sedan länge flytt ovädret. Stigen som jag gick längs med Bottorpsviken löstes upp av det nedfallande vattnet och förvandlades till lera, som stod knähög, och jag fick vada därigenom. Jag sökte av hela området. Ingen hade sett fågeln på flera dagar. Trots intensivt åskoväder (åskan slog ner i en björk som jag tagit skydd mot) så var jag aldrig orolig. Viljan att hitta silkeshägern var så mycket starkare. Till slut fick jag syn på fågeln. Jag tog ett snabbt foto för dokumentationens skull. Har ju aldrig varit intresserad av foton för att visa upp dem, utan det är mest på kul. Jag behöver inte omgivningens gillande. Det är så jag är, det vet ni ju.

Vad som sedan följde var mycket märkligt. Fågeln vände sitt huvud mot mig och nickade. Jag närmade mig försiktigt, och det visade sig att mitt idogna övande på silkeshägerns läten och beteenden gjorde att den å sin sida drogs till mig. Till slut så stod vi intill varann. Fågeln strök sin fjäderdräkt mot mina ben som en kelsjuk katt. Jag kliade den lite i huvudet och sa några vänliga ord på hägerspråk. Därefter bjöd jag den på Ballerinakex och sjöng den där gamla fina låten med Åby Ericsson på piano:

Sedan tyckte jag att det fick räcka. Det fanns rödvin hemma och det var någon film på teve. Vi tog farväl, hägern och jag, och den nämnde något om att eventuellt dyka upp på tomten under lördagen, så jag ska ut och jobba i trädgården. Det är inte säkert att den vet att den hittat rätt om inte jag står där ute, för det är jättesvårt att förklara vägen på hägerspråket.

Så hanterar man framgång som fågelskådare. Inte för sin egen skull, utan för omgivningens. Allt för en bättre värld. Tänk stort.

Repetera.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i djur, foto och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kemimannens fågelskådarskola, del 2

  1. Stina skriver:

    Hahaha underbart! ”Ödmjukhet är en jätteviktig egenskap hos din omgivning” – redan en klassiker. Hälsa den där pippin från mig när han tittar förbi.

  2. mariafoto skriver:

    Härligt att du fick den på bild- äntligen.. Trots lite hjälp, eller hur det nu var?!
    Läckert, och en väldigt innehållsrik berättelse.. Du skulle ju kunna bli författare:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s