Ska vi tugga fragma, fradga eller kanske lite fradda?

Kissie. Nästan i alla fall.

Den unga och besynnerliga bloggmänskan Kissie kollapsade på gatan häromdagen. Det är förstås inget roligt med det. Men när hon senare skulle beskriva vad som hänt, formulerade hon följande:

”Vad jag fick höra rullade mina ögon bakåt, det började komma fragma ur min mun och jag skakade.”

Ja ja, tänker du kanske. Inbilska gubbjävel, alla vet att det heter fradga så det är helt onödigt att förslumma nätet med ännu ett blogginlägg enkom för att påpeka det. Då vill jag först invända att ”enkom” är ett ganska mossigt uttryck som skänker ett löjets skimmer åt hela invändningen. Pinsamt. Lägg av med det där snobberiet och prata så att folk förstår.

Fragma från Konradssons. Inget man tuggar.

Dessutom har du fel. Fragma finns. De är någon sorts orkester som jag inte tror att jag gillar. Fragma är också en ganska snygg modell av kakel som saluförs av Konradssons, se till höger.

Därmed är frågan utredd, kan man kanske tänka, men jag har hunnit fastna för fragma-ordet, och därför måste det ställas mot fradga, som är svårt att säga och som ju dessutom är ganska fult med sitt intill ”g” liggande ”d”. Nästan inga ord stavas så, så varför ska fradga vara så jävla märkvärdigt? Ja, det kan man fråga sig. Så nu tar vi itu med det.

Uttrycket heter likadant på spanska, och går att hitta i SAOL. Synonymer finns, så det finns lösningar för dig som inte gillar fradga; såväl skum, lödder och dregel, samt det ålderdomliga fraggla är dugliga alternativ. Men där tog min undersökning stopp innan jag snubblade in på Svensk etymologisk ordbok, sidorna 153154.

fradga, sbst., f., B. Olai 1578, ä. nsv. ofta fradge m., jämte vb. fradga (Bib. 1541); avledn. av ä. nsv. fradigh, frad-gig (1500-t.), till sbst. fsv., ä. nsv. fradha, sv. dial. f råa f., fradga, besl. med mlt3r. vradem (-t-), dunst, grek. prethö, bränner, blåser. Jfr frodig. – Till en annan avljudsserie höra likbetyd, fsv. frödha f., isl. fraud n. ~ isl. froda, da. fraade (meng. f röde, eng. fröth sannol. från nord.) <+ ägs. d-fréoöan, skumma; jfr sanskr. pruth-, pusta, blåsa.

Fradga: ej att förväxla med fragglar eller Fadde (han dörrvakten som var ihop med henne)

Jag förstod inte det där riktigt, men ett gammalt ord tycks det vara, det måste sägas till dess försvar. Och det verkar åtminstone någon gång ha varit okej att skippa ”g” och ersätta det med ett ”h” som inte hörs. Då är det väl enklast att vi fortsättningsvis kallar det fradda. Det klingar som en gammal ska-låt i baktakt, och är lättare att hålla reda på än fradga med sitt förhatliga ”dg”. Och eftersom vi inte vill spotta ut dyrt kakel så låter vi bli fragma också.

Det känns viktigt och bra att ha rett ut mystiken kring både fragma och fradga. Att det från och med nu heter fradda är det bara vi som läst här i bloggen som vet. Vi är The Only Ones:

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i apropå ingenting, citat och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Ska vi tugga fragma, fradga eller kanske lite fradda?

  1. Ping: Att bland mycket annat inte vara riktigt funtad | Kemimannen 2.0

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s