En pådrivande relator med hög adaptabilitet

Smålänning. Troligen främlingsfientlig till på köpet

Jag går inte runt och inbillar mig att jag är alldeles fördomsfri. Jag vill vara det men nej, det är svårt att låta bli att stoppa in folk i fack, för det gör verkligheten begriplig och mer hanterbar. Vi har ju såna standardfack som berättar något om oss baserat på vilken landsände vi hör hemma i.

Således är jag snål eftersom jag är smålänning och skåningar är matfriska och glada. Är du finne så svär du och gillar sauna och och man jävlas inte med dig för då åker väl kniven fram. Norrmän är inte speciellt intelligenta men oftast glada och har skojiga mössor, och 08:or känner sig förmer än andra och tycker att städer med färre än 200 000 invånare är landet.

Var har ni knivarna grabbar?

Det här med klassificering kan man göra något märkvärdigt av också. För tre-fyra år sedan var jag på en kurs med i huvudsak främlingar och mycket god mat. Det här var en sorts ledarskapsutbildning, kan man väl säga. Med lär-känna-dig-själv-och-varandra-övningar, något som jag alltid haft lite svårt för, av skäl som bäst beskrivs genom

En s k 08-stekare med bakåtslick

Sverre Sjölanders klassiska drapa – ”Psykobabbel, nej tack”.  I rättvisans namn ska jag säga att där också ingick en hel del vettigt.

En övning gick ut på att man använde sig av ett frågebatteri med – vad kan det ha varit – 100 frågor? – av motsatstypen, bara det att begreppen inte var varandras motsatser. Så här någonting; svara på i vilken grad du är:

Arrogant o o o o o o o o o Sportintresserad

Ironisk o o o o o o o o o o Sarkastisk

Medgörlig o o o o o o o o Lågmäld

Långsint o o o o o o o o o Riskbenägen

Sätt ett kryss där det passar dig bäst.

Detta skulle man fylla i, och dessutom skulle fem kollegor av skiftande slag (som man själv valt ut) fylla i, ganska anonymt. Sedan räknade datorn ut vad man var för en typ. Enligt detta, IDI-systemet, så är jag en pådrivande relator. Då är man så här: jaha, nejmenhu så jobbigt för dig, det förstår jag men kom igen nu så tar vi ett tag till och gör klart det här så kan vi väl spara det där om hur synd det är om dig till senare. Tror jag i alla fall. Jag tänkte själv att jag är ju mest ganska lugn, nyfiken, lite lat och ganska konflikträdd, men det fanns det inget som hette för det fanns bara åtta ”kategorier” till att börja med. Tidigare år hade folk fått olika färger, men i år fick vi i stället proffs-etikett-ord och jag förblev färglös.

En pådrivande relator med hög adaptabilitet

Sedan gjorde vi något nytt test – jag minns inte vad det var men det visade att jag hade hög adaptabilitet. Det borde väl vara något bra, tänkte jag. Då kom vår fröken och klämde på min axel och sa: -Ajajaj en pådrivande relator med så pass hög adaptabilitet! Då är det lätt hänt att man uppfattas som lite lös i köttet! Jag blev alltså plötsligt en mespropp och vindflöjel.

På den där kursen där vi hittills inte snackat så mycket med varann var nu helt plötsligt allt roligt och babbligt med alla främlingar. -jahaa, jaså du är en sån, det var precis det jag trodde. -Och jag blev en sån och blablabla. För då var det ju skönt, eftersom folk fått legitima stämplar så att alla visste vilka de hade att göra med. Så nu kände vi liksom varann utan att ha träffats. Fast en del blev inte riktigt nöjda med vad de hade blivit och några blev något annat när de själva svarade än vad de blivit när deras kollegor gjorde det. Då blev kursfröken bekymrad.

Jag har inget emot att kallas för batteridriven rollator, eller vad det nu var. Det kanske stämmer på mig på sätt och vis. Men jag tyckte inte så mycket om känslan av att vara färdiganalyserad genom ett frågebatteri, som när kursfröknen som jag aldrig förr träffat kom och klappade mig på axeln och sa att jag ajaj kanske var lös i hullet. Det är lite grand som om någon man pratat med i fem minuter får för sig att säga: ”jaha, jag vet precis hur du funkar”, ”jag känner din typ”, eller ”jaså du är en sån”. Syftet med testet var ökad självkännedom, tror jag. Det var ju skitbra – sedan 2007 så känner jag mig. Innan undrade jag alltid vad det var för en snubbe som jag bodde i.

Publicerades ursprungligen 6 sep 2010 på gamla bloggen, som är skippad nu. Fick för mig ikväll att detta inlägg kunde få följa med hit.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i apropå ingenting och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En pådrivande relator med hög adaptabilitet

  1. En klar tanke... skriver:

    Jadu, utan mina fördomar skulle livet bli ack så mycket tråkigare. För attans så skoj det är att få dem krossade! Jag har nog mina mest för att det är bekvämt men försöker vara medveten om dem.

    Jag har sluppit undan såna därna tester på mina ledarskapsutbildningar. De utbildningarna har inte riktigt handlat om att kategorisera folk. Fokus har legat på att få grupper att utvecklas. Visst är det bra att veta hur jag reagerar på vissa saker, så jag kan ändra beteende om reaktionen inte är önskvärd. Och jag hoppas att det fanns en relevant praktisk tillämpning av det som kom fram. Sen kan ju jag bli lite brydd över frågorna, var de verkliga? Vad får man för vettigt resultat av sånt? Jag är skeptisk. Dessutom har folk en benägenhet att svara lite halvmärkligt på det mesta, när de är i okänd miljö med främmande människor. Jag skulle ju också anse att det där möjligen var en ögonblicksbild av hur du var då. Sju månader senare kan saker ha inträffat i ditt liv som gör att du inte blir samma typ i testet igen. Människor har ju också en tendens att utvecklas, även om jag ibland tvivlar på vissa individer.

    Jag har inte ens gjort ett Meyer-Briggstest, det verkar ju vara lika vanligt idag som att folk har körkort. Så jag vet inte vad jag är för typ. Är inte så intresserad av att få reda på heller, tycker jag lever ett bra liv som jag gör. Självgod som jag är! 😉

    • Håkan skriver:

      De där frågorna jag skrev var påhittade, men ungefär sådär var det. Tester som detta fångar säkert in framträdande drag hos en person men ger en väldigt grovhuggen bild. Du kan ju ha en viss framtoning i en situation (t ex hemma eller bland vänner), en helt annan i vissa jobbsituationer, och ytterligare en annan exempelvis vid tävlingar. Jag såg det mest som en småkul grej, och tog det inte riktigt på allvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s