Är du aggressiv? Musik med prosociala texter tar ondskan ur dig.

När jag var tonåring så debatterades videovåldet, fast mest bland vuxna. De var rädda att vi skulle få inspiration till att plocka fram motorsågen och gå lös med den. Så de införde åldersgränser på videofilmerna och kanske därför har det inte blivit av att jag pysslat så mycket med våld. Inte är jag särskilt argsint heller. Men det finns ju arga människor. Vad ska vi göra med dem? Nu vet man.

Ska du vara så där sur får du lyssna på "Heal the world" 10 gånger, så ska vi nog ta ur dig det.

I en färsk uppsats i Journal of Experimental Social Psychology så berättar österrikaren Tobias Greitenmeyer om en studie han genomfört. Han har försökt ta reda på om musik kan göra aggressiva typer mindre aggressiva. Det hela gick till så att 59 studenter (25 kv 34 m) som plockats ut från Münchens universitet slumpades i två grupper. Den ena gruppen fick lyssna på prosocial musik och den andra fick lyssna på neutral musik. Nu undrar kanske du vad prosocial musik är? Det hade han redan forskat fram. Det här är prosociala låtar: Michael Jackson – Heal the world, Nicole – Ein Bißchen Frieden, LiveAid – We are the world, Help – Beatles. Jamen liksom. De neutrala låtarna var: Michael Jackson – On the line, Peter Maffay – Spiel um deine Seele, Sting – An Englishman in New York, Beatles – Octopus’s garden.

Så fick de lyssna på de fyra sugiga låtarna (prosociala/neutrala) och därefter fick de fylla i ordstumpar av den här typen: ”schla___”. Orden kunde avslutas neutralt/fredligt, t ex ”schlafen” som i sova, eller aggressivt, t ex ”schlagen” som i slå. Det visade sig att de som lyssnat på de prosociala låtarna i signifikant större utsträckning valde neutrala ordstumpsavslutningar. Ungefär samma undersökning upprepades sedan på en mindre grupp britter. Några låtar hade bytts ut, och i den här gruppen fick studiedeltagarna i stället svara på frågor om deras attityder till våld och krig. De som lyssnat på prosocial musik tyckte signifikant sämre om våld än vad de som hört på neutral musik gjorde. Det motsatta sambandet att argsint musik gör en argare, har redan visats på liknande sätt förut, för övrigt.

Det här betyder att vägen nu är öppen att utveckla terapier som går ut på att man spelar kletig musik för aggressiva ungdomar och så blir de mycket snällare: -Var det du som slog Kalle? Det blir kvarsittning. Du ska vifta med en tändare samtidigt som vi spelar ”We are the world” fem gånger. Sådärja, det ska nog ta ondskan ur dig,

Men du kanske är skeptisk? Du kanske är en sådan petnoga person som inte tolkar något annat ur den här studien än att man, föga förvånande, omedelbart efter att ha lyssnat på något hämtar associationer därifrån och att resultaten ingalunda påvisar en beständig förändring av personligheten, på samma vis som ett samtal om frukt kan få dig att tänka på bananer men inte permanent förvandlar dig till en chimpans. Du kanske tror att aggressioner sitter djupare än så? Men skriv om det i Journal of Experimental Social Psychology då, om du är så väldigt duktig. Men jag tror dig inte, pga 1) din liknelse om chimpanser är enbart löjlig, och 2) Om resonemanget inte håller så faller ju hela blogginlägget hära,  och det är inte så roligt för mig.

Mina socialpsykologiska kunskaper är begränsade, visst ligger det något stort och vackert i att erkänna det? Det firar vi med den här lilla avslutande anekdoten: När jag var tonåring lyssnade jag mycket på den här låten och andra likartade. Den är väldigt arg.

Mot bakgrund av vad vi nu vet så är det ju rent förvånande att jag inte sedan gick ut och slog folk på käften till höger och vänster. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att jag med födseln och genom förhållanden under tidiga uppväxtår fått en prosocial personlighet som växte sig så stark att inte ens Dead Kennedys kunde rå på den. Dessutom skyddades jag ju hjälpligt från videovåldet, vilket också kan ha hjälpt.

Men jag vet ju inte säkert hur det är med dig, så nu sitter jag oroligt och undrar om du blev aggressiv av det där klippet och bara inväntar chansen att få ge dig på någon. Känns jättevisset. Förlåt.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i vetenskap, yttrandefrihet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s