Tatueringar, promiskuitet, schizofreni, och en delfin jag funderar på att sätta dit

Lite mörk kanske

Jag hade gnuggisar ibland när jag var liten. Kalle Anka och liknande. Det är det närmaste jag kommit att tatuera mig. Min idé då var att en tatuering berättar mycket om en person. Kvinnor hade inte tatueringar i min värld och tatuerade män jobbade på sjön, var brottslingar, mc-förare eller missbrukare, alternativt alltihop det där. Tatueringen berättade på ett ungefär: –Nehe du, din lille pojkjävel, kom inte här och stöka runt för då jävlar serru ska du få se på annat.

Ja, det var alltså en sån där förutfattad mening som jag hade när jag var liten. Attityderna kan ju ha ändrats sedan dess, för idag tycks tatueringar vara lite som vardagssmycken. Folk har tribaltatueringar och avbildningar av små gulliga djur, utan att vara det minsta argsinta av sig. Kanske sitter du som läser med ett gängrelaterat mönster runt ena överarmen, någon liten törnekrans i fotlänkshöjd eller en snirklig grej i ryggslutet? Du kanske har ett diskret hjärta eller en fjäril på halvintim och privat plats, eller har du tatuerat någons namn på din arm; kanske ett långt latinskt citat, som är kryptiskt men mycket djupsinnigt? Eller du kanske ser din hud som en sammanhängande gotisk konstutställning och har täckt upp hela kroppen med drakar, dolkar, ankare och treuddar? Inte heller detta gör dig kriminell. Men det finns de som har forskat på hur folk uppfattar tatueringar, eller snarare människor som är tatuerade. Av oklar anledning fick jag för mig att läsa om sånt idag. Här ska ni få höra:

Inte så attraktiv men kreativ i Amerika

I en amerikansk studie från 2008 så fick 85 collegestudenter varav 27 själva var tatuerade (31 män, 54 kvinnor, 21,64 år, SD 5,34) tycka till om ett fotografi av en svartklädd kvinna. Halva gruppen fick se en variant av fotot där kvinnan hade en drake tatuerad på vänsteraxeln. För den andra halvan (kontrollgruppen) var draken borta. De bedömde kvinnan på fotot genom att svara på en massa frågor ni vet sådär på en skala från 1-5, om i vilken utsträckning hon gav intryck av att vara det ena eller andra. Resultaten visade signifikanta skillnader till fördel för kvinnan utan tatuering: mer modern, atletisk, attraktiv, omtänksam, intelligent men mindre kreativ. Sedan gjorde de om försöket och bytte ut draken mot en delfin, för att motivet inte skulle vara så läbbigt. Då visade resultaten att den icke-tatuerade framstod som mer ärlig och mer religiös än den delfintatuerade. Sammanfattningsvis pekar den här undersökningen på att jag kanske borde överväga en delfin på axeln.

Så hittade jag en tidning som hette Body Image, och en artikel med titeln Unattractive, promiscuous and heavy drinkers: Perceptions of women with tattoos, från 2007.

Värsta sorten, enligt studien.

Undersökningen genomfördes i Liverpool, där man lät 160 universitetsstudenter (84 kv, 76 män, 19,06 år SD 3,52) varav 22 själva var tatuerade, kolla på olika teckningar som den här till höger Hårfärg (blont/svart), samt de tre olika tatueringarna på bilden (höft, fotled, midja) fanns med eller togs bort i alla möjliga kombinationer. Några teckningar av män tog de inte med, för de hade inga sådana (ungefär så motiveras det). Så fick de rangordna 11 variabler så där på en skala från 1 till 9. Och blabla bla men herregud vad lång den var. Hursomhelst – titeln är ju ganska tydlig: Tatuerade tecknade kvinnor upplevs mindre fysiskt attraktiva, mer sexuellt promiskuösa och mer begivna på alkohol, särskilt om de är blonda.

Det där resultatet kan man nog bli förbannad av, särskilt om man är kvinna, särskilt om man har lite tribal tattoos, och särskilt om man är blond. Men nu var det så resultaten föll ut. Å andra sidan kunde 2/3 av studiedeltagarna tänka sig att själva skaffa en tatuering. Detta säger författarna kan bero på en dissociation mellan själv och icke-själv. Jag förstår inte. Det här arbetet har för övrigt någon bloggat ambitiöst om.

Kul en stund

Och så en sista artikel, en gammal en från 1999, i Journal of Forensic Psychiatry. Den var rätt så lång och det var mycket prat i den. Även den hade ett retsamt innehåll. Kortfattat så diagnosticerade en grupp psykiatriker manliga fångar i ett brittiskt fängelse, Durham. Så försökte de korrelera diagnoserna till förekomsten och karaktären av tatueringar hos fångarna. Och förekomsten var starkt korrelerad till ”childhood adversity” som är ett brett begrepp som jag tar mig frihet att översätta till ”stökig barndom – på skolan och/eller hemma”. Vidare fann de samband mellan tatueringar och missbruk samt våldsamt beteende hos de här fångarna. Sedan pratade de lite om tatueringarna hos schizofrena fångar/vårdtagare i allmänhet. Dessa antogs, enligt gammal forskning, ha en fallenhet för tatueringar med magiska motiv, men så var det tydligen inte i denna studie. Däremot menade forskarna att om fångarna har tatueringar på händerna, huvudet eller i nacken, så måste man alltid kolla noga så att de inte är psykotiska (- mycket vårdslöst översatt). Verkligen en udda studie.

De här tre arbetena säger väl egentligen följande: nöj dig med en delfin, och var i så fall mörkhårig. Om du hamnar i finkan och är tatuerad så finns risken att någon psykiatriker tittar lite snett på dig. För övrigt finns det mäktigt fula tatueringar, som här till exempel. Och fulast av alla är denna.

Men håll ner armen för helvete

Ligg lågt med den.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i apropå ingenting, brott och straff, vetenskap och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Tatueringar, promiskuitet, schizofreni, och en delfin jag funderar på att sätta dit

  1. Corina skriver:

    Hm intressant läsning …… att en tatuering kan betyda så mycket egentligen. Men nä jag ska inte tatuera mig i alla fall även om jag varit lite sugen på en liten djävul på höften….tänk när jag 95 år kommer in på ortopeden med en collumfraktur och ska opereras och dom möts av den tatueringen 🙂

  2. Stina skriver:

    Hmm. Jag som tänkt tatuera mig. Blond är jag också. Men jag har svårt att tro att folk skulle se mig som sexuellt promiskuös och alkoholistisk… Men det kanske skulle krydda min tillvaro lite om de tyckte det. En fet jävla drake får det bli!

    • Håkan skriver:

      En fet drake över ryggen är en pigg och bra idé. Alternativt kan du sätta ett Linnéuniversitet-träd i pannan. Ingen jag känner har det. Du kommer garanterat att sticka ut.

      • Stina skriver:

        Aah inte en dum idé, det där med trädet… Man måste bara se till att få en bakgrund som har den rätta gula färgen. Jag får injicera lite hepatit-virus! Sen kan äpplena eller bladen eller vad det nu är fyllas i efterhand för att täcka över finnar och leverfläckar. Kanske något att önska sig av institutionen i disp-present, en tatuering… Istället för den där skålen.

  3. p skriver:

    Jag tycker det roligaste är att (otatuerat) folk ofta blir ‘oroliga’ för hur tatueringarna kommer se ut om en himla massa år, när man blivit gammal. Att tatueringarna ska bli rynkiga och fula och så. Ungefär som att tatuerade blir fulare med åren, men otatuerade kommer se ut som 23 hela livet. Själv har jag tre och tänker att jag ändå inte blir särskilt mycket vackrare med åren. Bara äldre, tatueringar eller ej.

    Dessutom är det dumt att ångra saker, men man kan ångra bra mycket värre saker än en tatuering här i livet. Har jag fått för mig, men jag är inte ens 30 än, så jag kan ha fel 😉

    • Håkan skriver:

      Japp, det finns absolut värre saker att ångra. För övrigt gillar jag ordet ”otatuerat”. Besläktat med ”otecknat” är det ju också.

  4. Cats/Babsan skriver:

    Jag förstår att jag har en mycket gammaldags syn på tatueringar. När min brorsons son (vuxen)hade gjort en tatuering på hela armen blev jag upprörd, även då en brors sons dotter tatuerat sig. Min bror är död och jag är gammelfaster som har kontakt med syskonbarnens barn. Jag menar att förr var det nästan bara kriminella och sjömän som tatuerade sig. Jag har sett gamla människors tatueringar som de inte vill ha längre då huden blivit slapp. När jag var på Hawaii var jag på ett museum och förstod att det finns en mycket lång tradition med tatueringar bland urfolket. Det mildrade min gammeldags syn lite grann.
    När min sons bästa vän tatuerat in sonens namn och födelsedatum och dödsdatum
    och R.I.P på sin underarm blev jag väldigt rörd for han är ingen kille som har andra tatueringar eller typen för det. Min inställning till tatueringar är mycket kluven. Kanske jag ångrar mig och gör en liten tatuering som Mona Malm i TV serien den ”Tatuerade änkan”.

  5. Mette brorssvägerska skriver:

    Jag har en tatuering på rumpan i form av en fisk. Den har jag alltid varit nöjd med. Jag har också fått den kommentaren…men tänk på ålderdomshemmet, vad ska vårdarna tycka. Ärligt talat så bryr jag mig inte om detta. Men jag brukar svara skämtsamt ”har jag turen så ser fisken kanske ut som en ål vid det laget”. Tatueringar är ju konst på kroppen, och har egentligen inget med kriminalitet, promiskuitet eller alkoholism att göra. Under 1800-talet så var det populärt bland adeln att gadda sig, och modet och inställningen har ändrats genom tiderna. Dom jag känner som har tatueringar är riktigt trevliga människor, ofta med stark integritet faktiskt! Inte så otippat kanske! 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s