Vi hittade en religion i det stora äpplet

Det finns ju ganska många religioner (wikipedia listar ett 40-tal av någorlunda storlek) men jag tror egentligen inte på någon av dem. Om du själv bekänner dig till någon enskild av dessa så är skillnaden oss emellan på sätt och vis kanske ändå inte så stor, eftersom jag säger nej till ca 40, medan siffran för dig alltså bör vara ungefär 39, även om du möjligen säger åtminstone nja till några av dem. Samma teman återkommer ju i besläktade trosläror. Hursomhelst – eftersom många religioner sinsemellan är oförenliga så bör vi kunna enas om att de flesta är hittepå. Vi är bara inte helt överens om vilka det gäller.

Det här fick jag anledning att fundera på när vi vandrade runt där på Manhattan, för plötsligt mötte oss denna entré:

Skulle vi stöta på Tom Cruise, John Travolta eller Juliette Lewis om vi gick in? Troligen inte. Men jag kanske skulle skicka in min son på skola ett tag? Då kunde ju han sedan berätta lite om den där scientologin som jag aldrig riktigt förstått mig på. Den verkar så konstig. Mystisk på något vis.

Faktum är att den är så annorlunda att man skulle kunna tro att den hittats på av en science-fiction-författare. Så här ligger det nämligen till: det hände sig för 75 miljoner år sedan att den onde Xenu, som var härskare över den Galaktiska konfederationen, tog en hel massa utomjordingar till jorden och lät dem döden dö i vulkaner med hjälp av vätebomber. Därefter åkte deras odödliga själar – thetaner – upp i himlen, där de fångades in varefter de placerades i 3D-biografer, hjärntvättades (de fick ett så kallat R6-implantat) och släpptes ut.

Så här såg rymdskeppen ut som tog thetanerna till Jorden

Dessa thetaner klamrar sig nu fast vid oss människor och orsakar alla möjliga psykiska och fysiska problem. Genom att låta en auditör (dvs en särskilt duktig scientolog) via samtal locka ut alla detaljer av de hemska minnen vi (alltså thetanerna) bär på så kan dessa raderas, och då blir allting bra. På så vis kan allehanda sjukdomar botas, och som exempel nämns homosexualitet och cancer, allt enligt lärans grundare. Fast att det hänger ihop så här med Xenu osv får man inte veta förrän man nått en viss nivå inom rörelsen. Det ska föreställa classified information, fast den är inte mer skyddad än att den finns redovisad på wikipedia. Jag har säkert fått detaljer om bakfoten, men det känns inte som om det har någon avgörande betydelse.

Scientologins grundare, L Ron Hubbard, har mycket riktigt en bakgrund inom science fiction-genren, och han utvecklade sin lära stegvis från 1952 och framåt, enligt hans son i syfte att tjäna de stora pengarna. Det lär ha lyckats. Själv är jag uppvuxen med äldre och andra historier (scientologin har bara 50 år på nacken, kristendomen ett par tusen), fast för den skull inte mindre otroliga eller fantastiska. Men jag undrade alltid vad de var för något, de där böckerna om dianetik som det gjordes reklam för lite varstans på 80-talet; mer sällan nu, som jag uppfattar det. Var de något för lärare, hade de något med pedagogik eller kanske didaktik att göra? Hade de någon språkvetenskaplig innebörd, med tanke på begreppets likhet med dialektik? Rymde de någon typ av medicinsk behandlingsform eller nya räknesätt, kanhända? Tjaa, de där kopplingarna var av allt att döma önskvärda effekter. Att läran kallas för scientologi ger associationer liknande dem när skapelsetroende väljer begreppet intelligent design som alternativ ”vetenskaplig modell” för att bortförklara evolutionsteorin. Man klär tron i vetenskaplig skrud, men tvingar den därför inte att underkasta sig vetenskapens spelregler. Det är ju oärligt på samma sätt som annan pseudovetenskap. En sådan ”vetenskap” blir precis lika äkta som den Seiko-klocka jag köpte för 6 dollar i Chinatown. Och L Ron Hubbards son är hård i omdömena om sin far:

Jag tycker om Star Wars-filmerna, men jag tror inte att Darth Vader funnits på riktigt. Lika lite tror jag på Xenu och den Galaktiska konferederationen. För de flesta är det inget kontroversiellt med det. Men är egentligen den här ”historieskrivningen” så värst mycket mer osannolik än andra religiösa livsåskådningar, bara för att vi inte har hört den förr? Jag är inte så säker på det. Det är så svårt att jämföra osannolikheter. För en halv miljon människor är det här i alla fall en fullt trovärdig historia.

Hur blev det med det där besöket nu då? Jo, även om det kanske i första läget verkar som en kul grej att låta någon försöka prata bort hemska minnen som en thetan påstås bära på så känns det lite väl riskabelt att fritt låta någon leka psykiatri med min sons dyrbara Lindsdalshuvud, så nej, inte skickade jag in vare sig honom eller mig själv till kändiscentrat. Min son hade aldrig gått med på det i vilket fall som helst, och han är starkare än jag.

Vi gick och tog en pizza i stället.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i pseudovetenskap, religion, resor och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vi hittade en religion i det stora äpplet

  1. Stina skriver:

    Förlåt, men jag fnittrar mest åt min mentala felbetoning av ordet trosläror… hihi. Annars va det ytterst lärorikt, det här med Xenu är nånting värt att forska vidare i. Eller inte. Bättre att forska om olika trosor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s