Vadå, jag kan väl också göra en sån musiklista?

Jag hade tänkt gnälla över hur synd det är om mig som verkligen vill gå på fotbollen i kväll men inte har fått tag i någon biljett, men det kan jag ju inte eftersom jag ju har en biljett nu. Det är bra, men lite synd eftersom jag hade väldigt mycket bra gnäll i mig. Möjligen kan det komma till användning efter matchen. Men nu måste jag alltså ändra inriktning på hela pratet.

I tre bloggar har jag nu sett folk göra musiklistor (1,2,3) som svar på 30 frågor – över 30 dagar, faktiskt. Fast då rör det sig om bloggar med en väldig massa besökare. När jag nu gör samma sak så är det väl snarare i egenvårdande syfte, men så bra att det är gratis då. Att svara på de här frågorna var jättesvårt. Jag ändrade mig hela tiden och hade problem att välja bort vissa låtar, medan andra som tvunget skulle in alltjämt retar mig. Så ville jag kunna göra en Spotifylista av det (och den finns längst ner i inlägget) och då tvingades jag välja bort musik som jag egentligen hade tyckt skulle ha varit mer passande. Och en del frågor har jag ingen som helst relation till, men man får inte hoppa över något eftersom det är fusk. Så svårt är livet. Här kommer det. Det är jättelångt:

1. Din favoritlåt: Det känns nära på omöjligt att välja ut en enda. Troligen borde det egentligen vara något tidigt av Bob Dylan, kanske Don’t think twice eller Talking John Birch Paranoid Blues. Men nu finns inte han här och då får det nog bli en av två låtar med Nina Simone, antingen Feeling good eller I put a spell on you. Det är så det går till att sjunga med känsla. Feeling Good får det bli. Den gör mig spellbound.

2 – Din hatlåt: Jag går inte runt och hatar särskilt mycket. Men det finns musik som jag tycker genuint illa om. Det är ju obehagligt när folk wailar sönder låtar till oigenkännlighet, som Mariah Carey gör då och då, men jag kan väl inte säga att jag hatar det precis. Nic & the Familys Hej Hej Monica hyser jag inga varma känslor för alls, och inte heller gör jag det för idiotlåten Boten Anna, och Ace of Base var ett trist gäng, med de där sura minerna och killen med båtbryggan. Kanske åskådliggörs det bäst genom den oändligt tråkiga All that she wants. Men hat då? Jo, jag hatar Ledins Vi är på gång innerligt i all dess infama hurtfriskhet, men ingenting kan mäta sig mot den vedervärdigaste gaplåten av dem alla: Opus – Live is Life. Na na na na na. Det faktum att den är populär gör den bara ännu mer vämjelig, detta hån mot musiken. Risken finns nu att den ligger och klenar av sig sin uselhet på de bra låtarna bredvid i spellistan. Opus – skit på er.

3 – en låt som gör dig glad: Eftersom jag får den där fantastiska filmsekvensen ur The Big Lebowski i huvudet när jag hör låten så småler jag när jag hör Gipsy Kings version av Hotel California.

4 – en låt som gör dig ledsen: Det var ingen kul uppgift. Det finns ju dystra låtar. Joy Divisions Love will tear us apart är den första jag kommer att tänka på, men den gör mig ibland snarare uttråkad än ledsen. Däremot blir jag lite småsnyftig av Hymne à l’amour som Edith Piaf uppträdde med efter att hennes (ja, nu var det i och för sig någon annans) man boxaren, Marcel Cerdan, omkommit i en flygolycka. Jag inbillar mig att det precis har hänt när hon sjunger (så var det ju inte förstås). Men hon sjunger ut sin sorg, och det gör mig ledsen att tänka att någon är så ledsen. Så tycker jag att den är vacker också.

5 – en låt som påminner dig om någon: Min pappa gick och nynnade dagarna igenom. Det var mycket Evert Taube, och mycket Fred Åkerström, och framför allt den senare får mig att tänka på min hjälte, den gamle snickargubben som var min far. Det gör jag gärna eftersom jag inte kan träffa honom på något annat sätt längre. I Glimmande nymf så finns han kvar lite grand.

6 – en låt som påminner dig om ett ställe: En het dag i skuggan i den amerikanska Södern. Man viftar bort flugorna och det är fuktigt och tungt i luften. Det är vad jag tänker på när jag hör Robert Johnson Come on in my kitchen. Men OK, det regnar i låten och de är inomhus. Själv har jag bara spenderat en knapp vecka i den amerikanska södern och har väl skapat mig den där bilden via filmer och annat. Det kanske egentligen är en fiktiv plats jag påminns om, men vadåda.

7 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle: 1980 var jag på rockfestival i Karlshamn. Jag var 13 år och gick dit med mina kusiner som var 1 och 3 år äldre. Jag minns att de klädde ut mig lite för att jag skulle passa in, satte på mig en tigerfärgad t-shirt och några badges med Sex Pistols på. Vad visste jag? Det var min första punk-konsert, när punken närapå var över. Bitch Boys, Incest Brothers och KSMB spelade, och min musiksmak ändrade sig över en natt. Det kändes konstigt och häftigt att stå och skuttknuffas på det där dumskalleviset som man skulle ”dansa” då, och omvälvande att höra KSMB skrika ut Jag vill dö eller Varför lever du?. Fast de ville förstås inte dö, och inte ville de att du skulle dö heller. Det handlade inte om det. Några skulle väl hävda att det fanns ett viktigt politiskt budskap, men jag tyckte bara att det var skönt att få skrika lite. Det är ju det där tonårsraseriet som en del har så förtvivlat svårt att förstå. KSMB är ett band som får mig att minnas mitt eget.

8 – en låt som du kan hela texten till: Tänka sig att jag kan fler än en låt utantill, så jag får välja. Jag är rätt så fäst vid ett filmklipp från Heartworn Highways där Townes Van Zandt sitter hemma och lirar lite och börjar sjunga: ”Sometimes I don’t know where this dirty road is taking me…”. Det är inledningen på Waiting ‘round to die, och ja den kan jag hela texten till. Jag gillar stämningen i den låten, men börjar nu så smått undra varför jag pratar så mycket död i det här blogginlägget. Döden, döden, döden.

9 – en låt som du kan dansa till: Men jag kan ju inte dansa. Inte bra och inte så gärna. Det ska vara något lugnt då. Min dotter försökte bugga med mig häromdagen, till Volbeat tror jag det var, men det gick fort över. Jag höll inte måttet och mitt engagemang ansågs beklämmande. Senast jag dansade på ett dansgolv var på en disputationsfest för ett par månader sedan, och det var till Please don’t ask av Popsicle i en attack av nostalgi efter en massa vin. Jag var mjuk och följsam som jag minns det. Eller ja, jag dansade i alla fall till den låten.

10 – en låt som får dig att somna: Det känns väldigt tryggt och vaggviseaktigt när Sade sjunger By your side, bara för mig. Då blir jag lugn och sömnig, och jag vet inte riktigt vad det säger om mig.

11 – en låt av ditt favoritband: Det där med favoritband kan skifta lite, men oftast är det The Clash. Jag har gillat dem mest och längst. För länge sedan hade jag svarat The Specials, och senare förmodligen Pixies. Några år var det The Smiths. Men för det mesta är det Clash, och jag gillar Safe European home lite extra, så den får det bli. Klippet:

12 – en låt av ett band du hatar: De är för all del historia nu, även om de deltog i någon reunion-turné ifjol, Modern Talking. Ett uselt band med löjliga låtar. Om jag hatar dem mest eller inte vill jag låta var osagt, men de är där och stångas i toppen. Brother Louie tycker jag särskilt illa om, på alla sätt och vis. -Bötesstraff, ropar vi allihopa tillsammans, för det borde utdelas både för låten och de löjliga tenniskläderna som den där blonde tönten skuttade omkring i. Återigen en låt i spellistan som man är rädd ska färga av sig på de andra. Du kanske liksom min sambo gillar den här låten och tänker fy, jag måste framföra det på något vis. Nej, det behöver du inte. Håll det för dig själv som om det vore en smutsig släkthistoria. I den här bloggen har du ingen sympati att hämta.

13 – en låt som är guilty pleasure: Jag fattar inte säkert vad som menas med detta, men jag gillar ju Ung & kåt med Ebba Grön, och eftersom jag är lite pryd av mig så har det funnits några skämmiga ögonblick inför äldre såväl som yngre. Hyperactive child med Dead Kennedys har också bidragit med en sådan sekvens, när lappen med den svenska översättningen av texten åkte ut på golvet inför släkten. Men Ung & kåt får det bli.

14 – en låt som ingen tror att du skulle älska: Vad vet jag om vad andra tror att jag inte tycker om som jag tycker om? Jag gissar brett. Jag gillar Cocteau twins, som till exempel i Aikea Guinea, som förmodligen är flummigare än vad en del skulle tro att jag uppskattar. Dessutom gillar jag sydafrikanskan Miriam Makebas Ha po zamani, som var något jag hörde när jag var liten, men det svänger ju. För övrigt finns ett helt fantastiskt klipp med Pata Pata att glo på. Gör det. Men den tror jag inte att ingen tror att jag skulle älska, så den platsar inte. Fast att jag gillar när Monica Zetterlund ihop med Bill Evans framför Waltz for Debby, är det oväntat? Jag kan inte välja bort någon av de här tre för jag vet inte vad andra tror.

15 – en låt som beskriver dig: Detta är en fråga som någon annan skulle besvara bättre. Nu vet jag ju inte riktigt om det blir en låt som jag tycker beskriver mig eller en låt som beskriver vad jag vill se mig som eller vad jag vill visa upp för eventuella bloggläsare. Alltihop det här kanske? Jag är en rätt så lugn typ som inte blir uppjagad jättelätt. Ibland är jag lite väl avkopplad tror jag. Neil Youngs Dreamin’ man kanske kan passa? Samtidigt är det inte alltid så lugnt inuti som det ser ut på utsidan. Då passar den här bättre: Pixies – Where is my mind?. Jag fixar inte att välja bort någon utan det får bli bägge. It’s me, i alla fall lite.

16 – en låt som du brukade älska men nu hatar: Svårt. Jag kom inte på något särskilt först. Fast jag var väldigt förtjust i Oasis länge, men det gick över tvärt när jag lyssnat mig trött på deras tidigare skivor. Hat är det inte, men jag slipper gärna en hel del av de där låtarna nu, och allra mest sant är det för Wonderwall. Tråkig inställning på den där typen Liam, förresten.

17 – en låt som du ofta hör på radio: Radion är på i bilen in till jobbet på morgnarna och det är ett evigt repeterande av en serie topplistelåtar. En av dem tycker jag är bra, för jag gillar hans röst, Christoffer Hiding. Jag förstår inte vad ”Jag och min trumma” är för en text egentligen, och jag gillar inte att rapparen tar sig på pungen i början av klippet här nedan, men varför haka upp sig på det? Swingfly – Me and my drum är en rätt bra låt.

18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio: Egentligen skulle jag hellre höra någon annan än de Crampslåtar som finns tillgängliga på Spotify, men nu valde jag att anpassa mig to the system. I’m customized från Flame job får det bli. För den lär inte dyka upp i radio av sig själv, bara sådär.

19 – en låt från din favoritplatta: Min favoritplatta? Nu blev det svårt igen, för egentligen är det nog bland tidiga Dylan- och sena Beatlesskivor som man borde leta, men för att hålla mig till modern tid: Pixies – Doolittle. Låten? Debaser förstås.

20 – en låt du lyssnar på när du är arg: Mitt humör åker för det mesta inte berg- och dalbana som för en nyförälskad tonåring, men det borde väl handla om någon sorts argare musik antar jag. De låtar jag sökte efter (Dinosaur Jr – Little fury things, Dead Kennedys – Kill the poor & Let’s lynch the landlord) hittade jag inte på Spotify, så vi får hålla till godo med en annan Dead Kennedys-klassiker: Too drunk to fuck. Den funkar när jag är arg, tror jag.

21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig: Den här låten signalerar semester och är en av få låtar som alla i familjen uppskattar. Jag hoppas att det är något annat än tv-reklam som har fått det att hända, men Billy Paul gjorde en cover i början av 1970-talet av en väldigt känd Elton John-låt. Your song var då förändrad till oigenkännlighet. Han var väldigt pimpad, Billy, med sitt skägg, sin basker och sina pilotglas. Men det funkar, och slemmet i stämbanden som man hör i andningen en bit in i låten är inget annat än Yummy.

22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen: The Smiths var inga glada gamänger om man tänker på saken.  I know it’s over från The Queen is Dead (som en annan dag förmodligen är min favoritskiva) är en väldigt sorglig låt, som passar om man vill grotta ner sig i ledsamheter.

23 – en låt du vill ha på ditt bröllop: Det här är väldigt på låtsas. Inget giftermål är aktuellt. Men man får inte hoppa över nr 23 av det skälet. Det får bli en ballad med Nick Cave som tar hand om stämningen på bröllopet. Helst skulle jag vilja ha Ship song, för att den är så vanvettigt bra, men jag tror inte att texten går hem fullt ut för bruden och måste därför maskera detta med en nästan lika fantastisk låt med samma artist, vars text är mer bröllopsanpassad: Into my arms. Bägge kommer med. Grattis Nick till den stora framgången i min blogg.

24 – en låt du vill ha på din begravning: Frågan är ju bisarr för fan. När jag är död kan det väl kvitta vad de spelar egentligen. Flaming lips gjorde den där låten som berättar ungefär hur jag ser på det, men som egentligen passar bättre för att fundera på någon som man tycker om och som fortfarande lever. Gretchen Lierberums version av Do you realize? är lite mer stillsam och blir alldeles utmärkt på min begravning. Det blir trevligt för er.

25 – en låt som får dig att skratta: Dylans Talking John Birch Paranoid Blues är väldigt underhållande men han är ju så sniken Bob att den kan jag inte bjuda på här, utan They Might be Giants får bli valet, och låten, som kunde ha varit I can hear you eller Youth culture killed my dog, är istället Bastard wants to hit me. Videoklippet är ett hemmabygge med folk som leker riddare, som jag tycker är roligare än den besynnerligt tecknade originalvideon.

26 – en låt du kan spela på instrument: Det är nog att ta i att säga att jag kan spela Clashs Jimmy Jazz, men jag kan nog få till basintrot hyggligt med lite tur. Jag kan också spela enkelt gitarrkomp till Idas sommarvisa, i alla fall så att jag själv känner igen den.

27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument: Egentligen behöver det inte vara så märkvärdigt. Några ackord och en bra text. En säregen sångröst. Det räcker. Så jag skulle vara nöjd om jag kunde framföra I hope that I don’t fall in love with you så att det liknande Tom Waits egen version. Det vore behändigt att kunna plocka fram gitarren då och då och dra den. När jag lärt mig det så skulle jag försöka höja den tekniska svårighetsgraden på mina framträdanden och öva på att köra den här: Imogen Heap: Just for now. Kolla och försök apa efter:

28 – en låt som får dig att känna dig skyldig: Det stod mellan Ebba Grön – Häng Gud och den här. Jag är inte religiös alls och det hänger ett stort ajabajamoln över hela den här låten, som jag uppskattar. Men jag har bekanta och kollegor som är religiösa och när jag spelar den här och de hör det, då känns det ganska så taskigt. Specialslåten handlar om att vara streber och karriärist, och då kan jag nynna med i den där och inbilla mig att jag inte alls är sån. Men det är ju inte sant. Jag deltar lika fullt ut i The Rat race som någon annan, och har alltid gjort det. Vet inte om jag tycker att det är något större fel i det längre, bara. Men jag gillar att tänka på mig själv som lite mer rebellisk än vad jag är.

29 – en låt från din barndom: Framför allt minns jag Beatles. Men de finns inte på Spotify. Frank Zappa var planschmotiv i min brorsas rum. Det var en plansch i blått, med Zappa sittande naken på dass. Så minns jag Stones också, och jag minns att jag tyckte att Mick Jagger var rätt så äcklig med den där gigantiska munnen, men att jag tyckte Angie var bra. Jag tror bestämt att den handlade om David Bowies fru. Och en skiva av just David Bowie minns jag gjorde djupt intryck på mig. Jag kommer ihåg en stor plansch från Pinups som min brorsa satte upp (och som skymtar i videoklippet). Jättekonstig såg han ut, Bowie, och den där tjejen på bilden – vem var det och vad hade hon för mask, eller var det en kroppsstrumpa? Det fattade ju inte jag. Jag var sex, sju år och hade två jättegamla syskon, 8 och 10 år äldre. Men jag tyckte om Friday on my mind, och den låten minns jag sedan dess. Att Pinups var ett cover-album fattade jag långt senare, och att det var australiensiska Easybeats som skrivit och först spelat in låten begrep jag inte förrän på 90-talet.

30 – din favoritlåt från den här tiden förra året: För ett år sedan lyssnade jag jättemycket på Mando Diao. Igen, får jag väl säga. En ganska tidig låt, från Hurricane Bar – You can’t steal my love – var nog min favorit bland dem. Tycker fortfarande att den är bra. ”Yeah, yeah, yeah” funkar nästan alltid på mig. ”Alright” och ”baby” och ”honey” också.

En fråga som aldrig ställdes – Vad får dig att läsa läxorna ordentligt? En period av intensivt pluggande sammanföll med att jag lyssnade på Talking heads – 77. Så när Book I read drar igång blir jag numera arbetsam. Det är jättekonstigt och lätt neurotiskt, på samma sätt som man kan uppfatta hela det här inlägget antar jag.

Spellistan hittar du här.

Vassego.

Nu är jag förstås nyfiken på vad du skulle kalla din favoritlåt respektive hatlåt, eller något annat från 1-30.

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i musik, nostalgi och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 kommentarer till Vadå, jag kan väl också göra en sån musiklista?

  1. Wayne Nilsson skriver:

    Ojojoj, vilket gediget arbete! Funderade lite snabbt på låtval men fick genast en tunna ångest slängd i ansiktet. Det får bli en kvällsaktivitet med en flaska vin senare i veckan.

    • Håkan skriver:

      Ja, det är ångest i stora bokstäver att göra en sån här lista. Som när man gjorde blandband. Men jag tänkte att jag inte skulle tänka så mycket. Och naturligtvis ångrade jag genast en massa låtval.

  2. Drillemor skriver:

    Swingfly hade en drillare med i melodifestivalen. Gillar låten by proxy 😉

    Imponerande lista! Jag kände till och med igen ett antal, så brukar det inte vara för mig när det gäller musik.

  3. Stina skriver:

    Som alltid, mycket fin läsning och ytterligare en najs spellista!

  4. En annan Martin skriver:

    Kul! Nu måste jag ta mig igenom din lista också (först Karin Widéns). Och när jag bara snabbt skummar igenom önskar jag att jag hade kommit med lite mer creddiga låtval på min lista. Ja, ja… Jag är en enkel människa. :o)

  5. Barbro Weismann skriver:

    Det var en lång lista och många tankar för att åstadkomma den. Den får jag kika närmare på och lyssna på en del låtar. Det finns massor som jag gillar kanske blir det en lista utifrån frågorna. Jag har ju levt så länge så det blir en brokig lista.

  6. Sonja skriver:

    Vilken otroligt jättelång lista! Vill du ha inspiration på hatlåt så kolla in min lista på spotify

    Listan är öppen, så om du (eller nån annan som läser detta) känner för att lägga till – just do it.

  7. chiefkatt skriver:

    Vad roligt! Lyssnar igenom spellistan nu! Antar utmaningen och gör en likadan. Hjälp, det här blir brutalt.

  8. Håkan skriver:

    Fantastisk lista, en av de bättre jag sett faktiskt. Den här kidnappar jag och kallar min egen.

    • Håkan skriver:

      Eftersom vi heter lika så ligger det ju nära till hands. Då är vi överens om Opus också, antar jag. Tack så mycket för det där omdömet!

  9. Ebba skriver:

    Jätteintressant och kul att läsa din långa, välskrivna lista! Kanske orkar jag göra en egen någon dag… Det svåraste är nog favoritlåt och lite sånt. Ska tänka på saken…

  10. Xbox skriver:

    […] Intressant inlägg. Ibland kan jag känna detsamma. Följer din post nu i alla fall. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s