Jag slår ett slag för kioskluckor och sånt och lämnar några anvisningar i övrigt

Jag minns hur det var förut, då jag fick skriva en liten lapp på produktnumret eller ibland försökte lära mig att på knackig utrikiska uttala namnet på någon udda vinsort. Nu var det här kanske inte ett jättestort problem för mig eftersom Sangria, Tirnave, Tyskt lantvin och Aurora inte var särskilt svårt att säga, utan det är ju mer av hänsyn till kultiverat folk som jag tar upp det här. Hur länge sedan som det var som jag var inne i ett Systembolag med disk vet jag inte, kanske 3-4 år sedan. I Skanör var det i alla fall. Om det finns något enstaka bolag av den typen kvar vet jag inte, men det vanliga är ju nu att vi köper vin, sprit och öl som på stormarknad. Varje gång kommer man ut därifrån med mer än vad det var tänkt från början.

På samma sätt är det med godis. Det är lösgodis på bensinmackarna och godispåsar som rymmer kilovis med godis. Är det bra det här? Anta för en stund att jag inte tycker det eftersom det alltid är jag som betalar i slutänden.

Det blev ju billigare när godiset fanns bakom en kiosklucka och man hade fem kronor och skulle ha en sån, och en sån, och två såna, och… hur mycket har jag kvar nu? Dessut0m var det någon annan än jag som hade bistått med de fem kronorna från första början.

Sådana kiosker finns det inte många kvar. Visst finns det korvmojar och på sommaren glasskiosker med luckor men de gills inte. Kravet är givetvis att smågodis ska stoppas ner av expediten med godistång i små vita påsar, och så ska man få säga till hur mycket man vill ha av respektive sort.

Det finns tydligen några kvar av den gamla typen av kiosker. Bilden till vänster visar Dackekiosken i Virserum. En sån vill jag ha i Lindsdal. Ordna det.

Sådana här godispåsar ska det vara i kiosken, så att man kan fylla upp dem rejält.

Dessutom är det viktigt att det finns sura tefat bland lösgodiset.

Sura tefat är inte så värst goda men lite mystiska och spännande, nog så viktiga godisegenskaper. Det är också därför det ska finnas Pop Rocks bredvid. Slutligen vill jag att där ska finnas hockeypulver (ursprungligen benämnt hockeysnus, och tuggummit Riff, sedan 1985 dessvärre utkonkurrerat av betydligt mindre linimentlika smaker. 

Riff kanske inte var så värst gott, men eftersom jag vid min enda snattningsinsats i livet tog just tre paket av den varan, så skulle jag vilja ha möjlighet att köpa lika många och återlämna dem till den gamle kioskföreståndarens änka. Först då får jag ro i den svarta själen.

Ja, det var alla mina krav. Det är det enda jag begär av samhället och dig idag. Du kan väl ordna detta? Vad har du annars för idé om hur du tänker bidra till medmänniskornas bästa? Genom att sitta och ströläsa bloggar och annat strunt halva söndagen, kanske?

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i godis, nostalgi och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jag slår ett slag för kioskluckor och sånt och lämnar några anvisningar i övrigt

  1. Drillemor skriver:

    Nej, jag hade tänkt bidra med att ströläsa bloggar hela söndagen, så det så!
    🙂

  2. mariafoto skriver:

    Jag kom inte i håg något av ovanstående.. Är jag för ung kanske?? Eller åt jag inge godis som barn??
    Ströläsa bloggar, det gör jag i dag. Under helgen hinner jag inte……
    🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s