Kan du odla makaroner?

Det är nog mysigt att drömma, men när det kommer till kritan så duger det inte att du sitter där som ett vilset litet barn och fantiserar och hoppas att nyskapande idéer ska komma till dig. Du måste ha rejäla fakta i ryggen. Först då finns förutsättningar att nära fantasier och påhittigheter som går att göra något nytt av. Eller är du kanske en sån där drömmare som inget vet? Du är kanske en av dem som på allvar tror att makaroner föds i fabriker och hamnar i små kartonger som inhandlas på ICA? Stackare. Läs på. Se världen.

Det är förstås sant att de sladdriga ful-makaroner som serveras i svenska hem denna dystra vinter ofta kommer från röda pappkartonger. Folk vet ju inte om något annat. Det är ju en väldig tur då att den här bloggen finns och kan lysa upp den mörka bubbla av okunskap som sänkt sig över det hära landet. För så här är det: De allra finaste makaronerna växer faktiskt på bördiga åkrar och under strikt kontroll. Uppfinningen är svensk och från 1920-talet.

Du tror att jag ljuger? Nejdå. Jag har läst på, helt enkelt. Följande faktaunderlag har jag hämtat (och möjligen i någon mån förändrat) från den outsinliga källa av kunskap som kommit genom Carl Möller i form av Söderhavssynder, utgiven av P.A. Norstedt & Söner 1932.

Det var just Carl Möller som var den ursprungliga idégivaren. Hans svåger, verksam på Alnarps lantbruksinstitut, hade en nyckelroll i de ympningsexperiment som vidtog. Från grönsakshandlare Johansson i Sundbyberg inhandlades ett antal kraftiga maskrosknölar. På dessa ympades vete framgångsrikt. Denna sädesslags-ogräsvarietet växte som ett ax med dimensionerna av en maskrosstjälk ungefär fast längre, och med en vanlig maskrosblomma i toppen.

Färden gick därefter från Sverige till Kanarieöarna. En man som hette Karlsson och hans stadiga ångvält följde med på båten. Väl på Kanarieöarna inhandlades ett tunnland odlad jord. Jorden plogades upp och de medhavda maskros-veteknölarna planterades. Därefter ströddes ris på fältet. Detta lockade ett stort antal kanariefåglar att komma och sätta bo. Tre veckor senare hade de lagt sina ägg. Då satte Karlsson igång ångvälten och plattade till hela jordplätten varvid äggen krossades och äggens beståndsdelar uppgick i plantorna.

Så här gick det sedan:

Efter sex veckor var tiden inne för att skörda. Stjälkarna voro då 3 à 4 decimeter höga och blommorna fullt utslagna. Dessa sågo förresten ut som vanliga maskrosor, men stjälkarna voro ljsugula och hade en gudomlig smak. Skördandet gick så till, att makaronistänglarna skuros av nära jorden, och sedan klipptes blommorna av.

Dessa makaroner var särskilt njutbara i färskt tillstånd. De kokades i vatten och åts till smör och sparris. För att kunna bevaras måste de soltorkas, men även därefter var de betydligt mer delikata än konstgjorda makaroner. Odlingen utökades och allt såg ljust ut, men Karlsson var en blödig natur och hade problem att motivera sig att köra över de där äggen gång på gång, så han gick i strejk. Arbetet kom sedemera igång, men starkt försenat, och de knoppar som därefter kom upp var ojämna i formen. Tidigt en fredagmorgon när Möller var ute för att inspektera fälten så fick han en överraskning: på varje stjälk satt i stället för blomställningen en liten fågel och kvittrade. ”Fåglarna

Helt klart den ovanligaste fågel jag fotograferat hittills

liknade kanariefåglar till färg och form utom däri, att de på huvudet hade en tofs, liknande en maskros.”

Efter att ha klippt loss fåglarna och tillrett stjälkarna visade det sig att dessa smakade kokt halm, för fåglarna hade sugit åt sig allt av näring. Och där kanske du tror att det där äventyret slutade. Men fåglarna återsågs faktiskt senare. I Sundbyberg. De ville väl återfinna sina rötter.

Den exklusiva metod som Möller tog fram återupptogs långt senare och bedrivs numera i strikt bevakade miljöer. Det är mycket svårt att komma över äkta soltorkade macaronix canarii. Men leta i delikatessaffärerna efter Pasta d’or de Möller. Om du har pengarna vill säga. Annars – glöm det. Det är en pastaupplevelse utan motstycke som du går miste om.

Macaronix canarii. Notera den gulaktiga tonen.

Ursprungligen publicerat på http://bollkalle.zoomin.se den 28 oktober 2010, fick flytta hit.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i återvunnet, litteratur och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s