Varför bli glad över en ny liten apa?

I ett skogsområde i norra Myanmar har ett forskarlag hittat en ny ap-art. Det är en typ av trubbnäsapa med vita tofsar på öronen och vitt skägg. I övrigt är den svart i pälsen. Det verkar bara finnas sådär 2-300 av dem, och så fort de upptäcktes blev arten rödlistad eftersom aporna var få, och eftersom ett kinesiskt dammprojekt utgör ett direkt hot mot deras existens.

De här aporna har ingen näsa, eller i alla fall ingen som sticker ut. Det leder till att de lättast upptäcks när det regnar, eftersom de nyser så flitigt då av vatten som kommer in i näshålan. Någon bild på den här nya arten kan jag inte bjuda på, men här är en annan trubbnäsapa:

Vill du se den nya arten så har Reuters en bild på den här. Det kanske inte rör sig om någon överjordisk skönhet men den har en cool Elvislock i pannan.

Så återstår förstås frågan om vad en ny ap-art är att jaga upp sig över. Det är väl inget att bli glad för? Jag lär ju ändå inte hamna i norra Myanmar och få möta de där aporna?

Jo, en ny ap-art berättar att det finns mycket mycket mer att upptäcka på det här jordklotet. Det här är en GPS-täckt värld och man kan ibland få för sig att vi redan hittat allt. Men det har vi förstås inte. Nya djurarter identifieras varje vecka, men då rör det sig om smådjur som skalbaggar och kanske på sin höjd någon groda. ”Nya” primater är dock mer sällsynta. Endast ett 15-tal har upptäckts de senaste 10 åren. Innan trubbnäsapan här så var en ”ny” gibbon med distinkt sång den senaste, tror jag, och även den var från Sydostasien, och även den betraktades direkt som en hotad art. Enligt denna länk finns 394 primat-arter, varav 112 är utrotningshotade. Det låter inte muntert, och det är en lång väg att vandra för att vända på den här utvecklingen. Världen över så envisas man ju med att hugga ner urskog och dra motorvägar genom hela klabbet. Här i Sverige tycker vi att det är dumt. Fy fy. Och det går ju fint för oss att sitta här och peka finger åt vad som sker i andra delar av världen. Men vi har ju kosing. Det har inte alla.

Idén att ingenting mer skulle finnas att upptäcka tycker jag är förfärlig. Jag tänker på den klassiska fysiken runt 1900, då uppfattningen förekom att ”fysiken är färdig”. Hur allmän den uppfattningen i verkligheten var vet jag inte, men själva tanken på att vara klar med utforskningen av något är inget som tilltalar mig. Därför inger en liten apa i Myanmar någonstans hopp i mig. Nyfikenheten är en av livets godaste kryddor, och nu fick den lite näring igen.

Ursprungligen publicerat på http://bollkalle.zoomin.se den 2 november 2010, men flyttat hit pga nedläggningen av zoomins kostnadsfria bloggtjänst.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i återvunnet, djur, vetenskap och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s