Minnet av en rosa trädstam

När jag var 6-7 år flyttade vi in i ett nytt hus. Mycket röjningsarbete föregick det där husbygget. Det hade stått ett båtsmanstorp där huset byggdes men det hade brunnit ner för femtio år sedan och nu var där fullt med ris och små träd. Tomten var stor och i dess ände fanns en dunge med lövträd. En gammal fin stenmur omgav tomten och i den stenmuren kunde man hitta lämningar från båtsmanstorpet – ett prisma från en kristallkrona, gamla mynt och andra skatter. En del av träden i dungen var gamla, med stammar bredare än vuxet folk och där var finfina klätterträd som vi klängde i. Ibland föll vi ner också – rätt ner i stenmuren, men man var mjuk och fin i köttet på den tiden så grejerna höll.

Så här ska en trädstam egentligen se ut.

På andra sidan stenmuren var en grusväg som senare asfalterades och blev cykelväg. På andra sidan grusvägen fanns en stenmur till och bakom den ett gammalt ödetorp. Jag och min kompis grannpojken tog oss in i ödetorpet och hittade fler skatter. Jag minns ett flaggspel och gamla tidningar. Där fanns penslar också och målarfärg – röd och vit.

Säga vad man vill om gamla trädstammar men de har inte någon rolig färg. Det bestämde vi oss för att ändra på, så vi klädde träden med flaggspelet och tog färgpytsarna och började målade den bredaste stammen som om det gällde livet. Vi var inte så långa men nådde väl 1,5 meter högt på tå och lyckades täcka nästan hela stammen med rött och vitt som blev läckert lysande rosa. Vi kluddade lite på en stam bredvid också men inte lika systematiskt. Nöjda tog vi några steg tillbaka för att betrakta det fina vi gjort.

...men så här kan en trädstam också se ut.

Då hörde vi min mamma ropa: – Vad har ni gjort, har ni lekt med färg, ni har ju färg på kläderna. Ojdå. Och farsan kom utfarande och han började: -men va… oj.. och tystnade. Hans ansikte skiftade från förvåning till ilska till resignation. Han tog ett djupt andetag, sedan tog han penslarna ur händerna på oss, sa: -kom pojkar så vi får tvätta er, ryckte på axlarna och gick framför oss in i huset; han skakade på huvudet hela vägen. Men det blev inget skäll.

Den där stammen lyste rosa i dungen under hela min uppväxt. Gav karaktär åt dungen, kan man säga, men det är inte många som klappat mig på axeln och sagt att vi gjorde det fint. När huset såldes ifjol så stod jag och tittade på den där gamla stammen. Nu var det rosa alldeles borta. Efter 35 år eller vad det nu var.

Ursprungligen publicerat 23 juni 2010 på http://bollkalle.zoomin.se, men flyttat hit pga nedläggning av den kostnadsfria bloggtjänsten på zoomin.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i återvunnet, nostalgi och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Minnet av en rosa trädstam

  1. Mib skriver:

    Häftig berättelse från din barndom. Så kul grej ni gjorde! Kreativt faktiskt ju. 🙂
    Hälsningar från Mib.

  2. Ping: Sunkist, flygträning vid fågelbordet, och en hemmagjord färgteve | Kemimannen 2.0

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s