I’m gonna murder my baby

Alltså nej, det ska jag inte. Det är en låttitel som jag hittade i Keith Richards bok om sig själv. Han berättar mycket kort om Auburn ”Pat” Hare, som spelade in den här låten 1954. Kanske skrev han den också, eller gjorde han inte det, för enligt engelska wikipedia var det Doctor Clayton som låg bakom låten.

Pat Hare var gitarrist och en musiker i bakgrunden som spelade in tillsammans med James Cotton på Sun Records hos Sam Phillips. Känd var han för sitt riviga, ganska aggressiva gitarrspel eller som han beskrevs av Phillips: ”the new guitarist with the angry, spine-tingling tone”, enligt den där sidan. När Sun Records ändrade inriktning och Phillips började spela in Elvis och Carl Perkins så, ja då tog Pat Hare sin Mats ur skolan och blev Little Junior Parkers gitarrist.

En mild och lågmäld man var det förutom när han titt som tätt drack sprit. Sprit och missade spelningar som följd lär ha bidragit till att samarbetet med James Cotton tog slut. Men karriären rullade vidare för Pat Hare slog under 1960-talets första år följe med Muddy Waters och var bland annat med honom på Newport-festivalen, då Muddy fick ny luft under vingarna bland annat. Sedan flyttade han till Minneapolis och uppträdde ihop med någon munspelsnisse, om jag nu inte fått detta om bakfoten.

Det låter väl ganska trevligt så långt? Men så en kväll 1962 uppstod något bråk därhemma med flickvännen. Det hela slutade med att Pat Hare greps för dubbelmord. Förutom att ha dödat his baby så hade han också i någon slags panik tagit livet också av den polisman som sändes dit. 1964 dömdes han till livstids fängelse, och där fick han sitta i 16 år till han avled i lungcancer 1980, femtio år gammal. Istället för att gå till historien som den duktiga gitarrist han var så fick därmed Pat Hare bli killen som spelade in den där mördarlåten, och som sedan gick och blev sin låt.

Ursprungligen publicerat 13 december 2010 på http://bollkalle.zoomin.se, men flyttat hit eftersom gratisbloggtjänsten på zoomin upphör.

/Man kan förstås fråga sig hur jag kunde komma på idén att skriva om detta på Lucia och då är svaret att det bara blev så. Men det finns en långsökt koppling. Lucia hade ju också problem med sin pojkvän.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i återvunnet, musik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s