När kemin influerar kulturen: Dan Andersson och blåsyran

Vätecyanid är ett giftigt ämne. Det vet de flesta. En gång i tiden hanterade jag ganska stora mängder av det där giftet – nog för att ta kål på en mellansvensk stad. Fast just då var jag inte arg på någon stad.

Jim Jones som ledde den amerikanska sekten Folkets tempel nere i Guyana är väl den person som kommit närmast vid ett enskilt tillfälle, med varianten kaliumcyanid. 913 människor satte livet till genom kollektivt självmord 1978. Tro kan göra människor skvatt galna. Det behöver förstås inte vara religiös tro. Men i det här fallet var det så.

En mycket enkel liten förening är det, den där blåsyran, som den också kallas sedan den där gången då Scheele upptäckte det på 1700-talet. Scheele, ja. Han levde till han var 43 och det var ganska naturligt med rejäla livstidsförkortningar för kemister fram till de ventilerade laboratoriernas dagar. I Scheeles karakterisering så ingick förstås att smaka och lukta och så där. Det har inte jag gjort, men dess smakton lär påminna om bittermandel (som har ett rejält cyanidinnehåll), och lukten är den av björnklister. Det är väl inte helt klarlagt men troligt att Scheele dog i sviterna efter blåsyraförgiftning, kombinerat med förgiftning av kvicksilver och möjligen även några andra tungmetaller. Ventilation är en bra sak för kemister.

Vätecyanid innehåller bara en kolatom, ett kväve och en väteatom. Den där väteatomen släpper föreningen gärna ifrån sig i vatten såvida vattnet inte är surt. Då får man en cyanidjon, vilket faktiskt är trevligare eftersom den inte är flyktig. Fast jättegiftig om man dricker vattnet förstås.

Historiskt så användes ju vätecyanid som den aktiva komponenten i Zyklon B i gaskamrarna i tyskarnas koncentrationsläger. När sedan kriget gick mot sitt slut och därefter så var det många av de ledande tyskarna som ändade sitt liv just med hjälp av cyanidkapslar: Goebbels, Himmler, Goering , Eva Braun med flera.

Även om cyanidkapslar och Zyklon B förhoppningsvis hör historian till så finns det möjligheter att med stora mängder av bittermandel, aprikoskärnor eller t ex linfrön förgifta sig. 60 bittermandlar ger en dödlig dos. Ingen har väl någonsin ätit så mycket. Däremot förekommer nervsjukdomen konzo i Afrika i områden där kassava är stapelföda, just pga dess cyanidinnehåll (vid rätt beredning är kassava inte farligt, bör väl tilläggas).

I Sverige förekommer cyanidförgiftningar inte sällan i samband med lägenhetsbränder. Vissa plaster, som till exempel de som utgör möbelstoppning (polyakrylonitril), frigör cyanid vid ofullständig förbränning. Det finns särskild behandling mot detta. Tiosulfat funkar hyggligt. Vitamin B12 också. Men fort måste det gå.

Men struntsamma. Vad har nu cyanid med Dan Andersson att göra? Vem var det förresten?

Det där är ju en poet som de allra flesta känner till. Jungman Jansson, Omkring tiggarn från Luossa, Helgdagskväll vid timmerkojan, Till kärleken är alla sådana dikter som vi fick läsa i skolan, alternativt sjunga. Hur det är med den saken i skolan nu för tiden vet jag inte. 32 år hann han bli. Den 16 september 1920 så befann han sig i Stockholm på Hotell Hellman, rum nr 11. Man använde på den här tiden cyanväte för att röka ut vägglöss, och så hade skett även här. Hotellpersonalen hade dock inte vädrat enligt föreskrifterna, och Dan Andersson hittades död klockan 3 på eftermiddagen. Så då blev det inga fler dikter av honom.

Kemi är inte bara kemi alltså. Kemi påverkar också kulturen.

Ursprungligen publicerad på http://bollkalle.zoomin.se den 20 juli 2010, men flyttad hit efter smärre förändringar.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i återvunnet, historia, litteratur, religion, vetenskap och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till När kemin influerar kulturen: Dan Andersson och blåsyran

  1. Mia skriver:

    Om jag minns rätt var det tal om några tillbud där personer blivit förgiftade av bittermandel då det råkat smyga sig in en siffra för mycket i ett recept av något slag…

  2. Linda skriver:

    Jag har hört att körsbärskärnor också skall vara giftiga, men läser samtidigt olika recept där man gör likör på både bär och kärnor. Vet du om likören blir giftig? Man skall krossa kärnor och blanda dessa med socker, hela körsbär och sprit.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s