Cidden rimmade inte så ofta

Detta inlägg publicerades ursprungligen den 2/7 2010 på http://bollkalle.zoomin.se. Pga nedläggning av den fria bloggtjänsten på zoomin så flyttas inlägget med smärre justeringar hit, och raderas samtidigt från sin ursprungliga plats.

För några år sedan närde SVT, som det verkade, en idé om att hela familjen skulle engageras i sportevenemangen, även familjemedlemmar som inte gillar sport så mycket. Därför lyftes kulturpersonligheter in som skulle mjuka upp sändningarna med lite poesi.

Där satt Ernst Brunner under Barcelona-OS och pratade djupsinnigt så att man tappade sport-tråden, och Anton Glanzelius läste allvarsamt Bengt Cidden Anderssons dikter under VM i USA. Jag vred mig i soffan. De är väl bra i sina rätta sammanhang de där två, men fotboll lirar man, det är ingen teaterpjäs. Det där fattade Cidden och när han läste sina egna dikter så var det med glimten i ögat, knappast med pannan i djupa veck. Nu har SVT sport dämpat breddningsambitionerna och jag är nöjd med det. Däremot saknar jag Cidden.

Cidden är välkänd och mycket uppskattad där jag bor. Han är över 60 år nu men dessvärre har det gått lång tid sedan han kunde skriva något eller framföra sina egna texter. Den här stolte Läckebybon var rörmokare, korpspelare och poet – i den ordningen – när han drabbades av en stroke -93. Det var kanske -92 som han gästade institutionens sommarmöte i Stenåsa och han satt där i träskor, 70-talsfrilla och rödlätt mustasch och reciterade – nej, det var fel – läste sina dikter. Cidden gjorde inga stora åthävor utan var sig själv. Det rimmade inte och kändes knappt som dikter alls emellanåt. De blev bra ändå.

Igår kväll kom jag att tänka på honom, plockade upp en av hans böcker och följde efter min sambo – hör på den här då, och hör på den här osv – jag ville läsa allt jag gillade för henne fast hon höll på med annat – tills hon gav mig en skarp ond blick och sa: -Nu får du ta och hålla tyst! Visst. Det är ju tur då att möjligheten finns att blogga. Endast här är ordet riktigt fritt.

http://morbylangabibliotek.files.wordpress.com/2008/08/cidden-bild.jpg

Som smakprov – tre av hans fotbollsdikter från ”Hela bollen ska ligga still”

Bakåtpassningen
En gång
gjorde jag matchens enda mål.
Motståndaren vann.
Trots idiotförklaring
var jag lycklig.
För det var en
vacker lobb!

Premiärmatchen
Sol.
Lärkdrill.
En perfekt crossboll.
Kioskluckan öppen
sprucken fotbollskorv
med senap
och en kall dricka.
Ibland är livet
stolpe in
och tre poäng.

Styrka
Äta knäckebröd
havregrynsgröt
att tåla
motgångar och nederlag
blir man stark av.
Vi i Läckeby GoIF
är jävligt starka.

Jag spelade inte i Läckeby utan i grannklubben, men vi blev till slut jävligt starka också i mitt lag. …och jag minns den spruckna korven och allt det där. Kan känna lukten av nyklippt gräs och liniment och höra ljudet ur plåthögtalarna på Majavallen som hade flera sekunders tidsförskjutning så att all musik spelades i kanon. Läskmaskinen i klubbhuset.

Att fotbollsnördar gillar Cidden är ingen nyhet. Frågan är vad han väcker för associationer hos dem som inte är på det viset?

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i återvunnet, litteratur, sport och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Cidden rimmade inte så ofta

  1. Ping: Kvällen när Sator gjorde Läckeby | Kemimannen 2.0

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s