Nytt ljus på fosterutvecklingen

By Andy Wright. Sorry about messing it up.

Jag minns ingenting av hur det var när jag var foster. Det gör mig ju knappast unik. Men det är något med konsistensen av Soft Nougat (den där tvåfärgade, rosavita nötgodisgrejen) som väcker en nyföddhetsassociation i mig. Oklart varför, men det gör mig möjligen unik. Hur som helst så har jag svårt att föreställa mig hur det är att vara foster. Förvirrande men långsamt, kanske. Som en väldigt konstnärlig film. Ett foster kan ju inte göra så mycket. På sin höjd sparka lite för att öva sig en smula.

Trångt är det i magen mot slutet. Det är nog varmt och mysigt att vara så där nära sin mamma som det aldrig blir igen, men roligt, nej det tror jag inte att det är. Det måste ju vara mörkt. Åtminstone är det vad man hittills har antagit, men tack vare en modellerande italienare, Marco del Giudice, så kan vi nu tro annorlunda, det återberättar New Scientist.

I artikeln ”Alone in the dark? Modeling the conditions for visual experience in human fetuses” i tidskriften Developmental Psychobiology, redovisar del Giudice hur han modellerat ljusgenomsläppet genom livmoderns yta med utgångspunkt i uppmätta värden för biologisk vävnad. Datorn räknade ut att det inte kommer igenom så mycket ljus egentligen, men mammas mage har ju stor yta. Därför kan mammas mage en solig dag erbjuda en ljussättning i nivå med mysbelysningen i vardagsrummet en fredagkväll i januari.

Det är under de två sista månaderna innan fostret ser dagens ljus på riktigt som han eller hon kan fästa blicken, så det finns gott om tid att titta runt. Fast frågan är ändå hur kul det är. Vad finns det att titta på? Fostervätska, en slang i magen som sitter fast i väggen, fett och sådana grejer. En ryggrad med kött på. Och ingenting begriper man eftersom man inte gått i skola ännu. Och sista tiden kan man ju knappt röra sig.

Så det finns nog ljus inne i magen. Det är väl klart att det inte känns helt tillfredsställande att luta sig enbart mot modeller och beräkningar, men man kan ju inte sticka in en enkät så detta får duga.

Nu vet vi det. Äntligen.

Annonser

Om Håkan

Äh jag berättar mer sedan.
Det här inlägget postades i vetenskap och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Nytt ljus på fosterutvecklingen

  1. 13 skriver:

    Mycket intressant. Är det samma i djurvärlden tro? Tycker vintervalparna är litet tröttare än vårvalparna, kanske har med ljuset att göra?

  2. Kemimannen skriver:

    Kanske det. Det beror väl på hur tjockhudade de är 😉

  3. Barbro Weismann skriver:

    Väldigt intressant. Foster tror jag uppfattar mer än vi tror. Skaffade Lennart Nilssons bok innan mina barn föddes. Vaför åt jag citroner och gurka som en galning då jag var gravid, Varför äter dottern och äldsta barnbarnet citroner som apelsiner och är galna i gurka och bor på Gurkvägen. Då sonen skulle födas åt jag godis som en galning som jag aldrig gjort tidigare. Min son var galen i godis. Visst händer det massa i fostervärlden. Mina barn som foster blev lugna när de sparkade som mest och jag trodde de ville bli fotbollsspelare. Då lyssnade vi till Mozart och de blev lugna. Båda barnen har gillat Mozart men de visste nog inte varför.

  4. Millan skriver:

    Alltså, varför blev man inte forskare?? Hittar på nåt intressant- söker bidrag- åker till nån trevlig plats för att undersöka- jobbar sig lite en vecka eller så- åker hem efter en månad och publicerar nåt som ALLA gått och väntat på att få veta…..NOT!

    Men va sjutton! En veckas jobb och tre veckors ledighet betalt. Ja tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s