Doften av kvinnors tårar

Picture by Taremu

Titeln har kanhända ett poetiskt anslag, men så myspysigt blir inte det här inlägget.

Vi påverkas av tårar allihop. Somliga får starka tröstimpulser, och hastar fram för att ge stöd eller kanske sympatigråta lite. Andra är mer som jag själv, som inte riktigt vet hur jag ska handskas med gråt från ”fel” person eller i fel situation, och det blir någon fumlig ryggdunk som inte hjälper något vidare. Hur vi än är funtade så påverkas vi av tårar. Det räcker att det rycker lite i mungipan på någon, och det känns.

I en alldeles ny studie av Noam Sobel m fl vid Weizmann Institute of Science, Israel, så har effekten av tårars lukt studerats. Den här studien återberättas rikligt i Discover Magazine, och finns dessutom tillgänglig här i sin helhet (om du har rättigheten) för den som har tid med det. För er andra – här kommer en kortkort version:

Frivilliga kvinnor fick kolla in slutet på en film, The Champ, som syftade till att röra upp känslolivet. Dessa tårar, benämnda ”negative-emotion–related odorless tears” samlades upp i provrör. Sedan fick män, 24 till antalet, lukta ömsom på tårar och ömsom på saltvatten i ett dubbelblint upplägg. De kunde inte känna någon skillnad på dem. Männen fick också till uppgift att bedöma fotografier av kvinnors ansikten. När männen luktat på tårar så bedömdes kvinnornas ansikten vara mindre sexuellt attraktiva än när männen luktat på saltvatten (fortfarande dubbelblint).

I ett andra experiment så fick 25+25 män lukta på tårar/saltvatten och därpå se en sorglig film. Saltvatten eller tårar påverkade inte männens humör nämnvärt, men hudens ledningsförmåga (kopplat till svettning och sexuell upphetsning, enligt studien) var högre efter saltvattensniffning än efter tårsniffning, och i en enkät framkom att tårsniffande män upplevde sig vara mindre sexuellt upphetsade än saltvattensniffande män (fortfarande dubbelblint). Lägre testosteronnivåer i spottet hade de också, tårsniffarna. Trenden bekräftades också av magnetkamerabilder som visade att något litet ställe i hypothalamus, som har med det där att göra, blev mindre aktivt efter en sniff av ledsen-känslotårar än av saltvatten. Frågan om hur kvinnors tårar påverkar kvinnor och hur mäns tårar påverkar kvinnor kvarstår, så de har väl att göra lite till. Att män blir obekväma av mäns tårar är däremot känt ända sedan stumfilmsepoken. Det har vi ju fostrats till.

Är det så viktigt det här då? Det vet jag inte. Fast kul, tyckte jag. Att vi påverkas av tårar är ju inget nytt, men att doften i sig (även om vi inte kan särskilja nyanserna) påverkar oss är ju intressant. Att feromoner kan vara så där subtila. Kemi är spännande.

Det finns alltså, om de här resultaten är riktiga, dofter i kvinnors tårar som signalerar till män: Nej, att jag tittar på dig så där betyder inte att vi ska klä av oss. Det betyder att vi ska kramas och hålla handen, och sedan kan du gå och koka mig typ kamomillte (byt ut mot för dig tillämplig tröstdryck), som en gest av godhet. Och den signalen går fram, åtminstone i en studie, åtminstone i Israel.

Originalkälla: Science. http://dx.doi.org/10.1126/science.1198331